Av Har kört tisdagstusingar under en period nu med progression för att klara en halvmara. Inte varje tisdag. Men de tisdagar som det har passat med jobb och annat i vardagen som har påverkat träningsbortfall.
Idag stod det 3×3000 i tröskelfart med 200 meter joggvila på programet.
Har sprungit på löpbandet under sen hös/vinter och nu tidig vår. Idag blev det första intervallpasset utomhus på länge.
Känslan var inte alls toppen, det gnagde både här och där, samtidigt som det kändes som att jag sprang i gyttja. Kort och gott, trötta ben. En glad överraskning var när jag kollade på klockan efter passet och fick se att det gick enligt plan. Att jag hade den farten jag hade hoppats på.
Oavsett vad klockan visade så känner jag mig så sjukt nöjd med att jag tar mig ut.
Det är viktigt att slappna av och lita på kroppen.
Av