Av Ja nu är MilSpåret sprunget. Det var riktigt roligt att springa även om min prestation blev mer träning än loppkänsla. Jag har inte sprungit så många tiokilometerslopp, egentligen bara ett och det räknas inte, så det här fick bli träning inför framtiden. Jag laddade tillsammans med ett glatt gäng i Nike-tröjor och som support hade jag även mannen på plats.
Själva rundan ute på Djurgården var fin, jag tycker dock bättre om att springa milen på ett varv, igår sprang vi samma sträcka två varv och det kan jag tycka är lite tråkigt. Många menar på då vet man vad som kommer. Ja visst och alla tycker vi olika…
Det ser tungt ut. Här är jag några meter från mål.
Jag tog mig runt och det var ansträngde men längtar efter att kunna ösa på för fullt. Baksida lår sätter stopp och jag kan inte springa som jag brukade. Det är surt som sjutton. Fruktansvärt frustrerande och irriterande när det inte känns bra i kroppen. Någon som vill byta ett vänster ben?! I helgen tänker jag unna kroppen massage och yoga. Tiden blev långt ifrån ett pers, den här vackra tjejen och löparinspiratören lyckades dock med det. Grattis Petra och kul att se dig!
”Vår” coach Anders var också på plats och sprang MilSpåret.
Av
Duktiga du!!!
Å tack fina!
Vad härligt med lopp! men segt att inte kunna ge fullt. Dumma lar, hoppas det blir bra snart!
Tack Pilla! Precis som du säger… Väldigt härligt med lopp! Dock väldigt ohärligt med en skada. Jag tycker att det går framåt. Tack för omtanke.
Segt med benet, men härligt att du tog dig runt! :) Det är låååångt kvar till Lidingö…127 dagar närmare bestämt. ;)
Helena det är otroligt segt. Speciellt när man inte har tålamod att vänta längre på att få springa. :D Jag får vara nöjd att jag tog mig runt. Surt bara att springa så långsamt.
Skönt att du nämner det där med Lidingö och att det är ca 120 dagar kvar. Då ska jag vara okej igen. SÅ.
Jag såg ju dig där innan loppet. Funderade lite på att göra på att komma fram o säga hej men du pratade med någon och jag var lite sen. Dessutom blev jag plötsligt blyg.
Tror inte ens att jag kommenterat här förut, trots att jag läser bloggen. Det var ju trist av mig :)
Hej Kia! Å va skoj att du också var där och sprang. Synd att du inte kom fram. Jag förstår, kan också bli blyg av mig. Tack för din kommentar här på bloggen. Det värmde!