Jag tror inte att jag gått på en BODYATTACK som deltagare sedan jag gick min egen utbildning. Levde BA under en period, men hann inte ta klasser för andra. Hade extremt höga krav på mig själv och kände att jag ville träna massor med koreografi, träna för att vara stark och uthållig på det jag skulle leverera samtidigt som jag jobbade med mycket annat. Slutsatsen blev att det gjorde mig nervös och otrygg i det jag skulle leverera. Var jag verkligen tillräckligt bra? Mitt fokus på det och mycket annat samtidigt gjorde att jag tillsist valde att ta en rejäl paus från BAn. Jag vill inte säga att jag gav upp. Men jag var tvungen att släppa lite av mina extrajobb för min hälsas skull. Jag är stolt och glad över att jag kunde göra det. Jag vill mycket och vill framförallt göra det bra.

En anna vinkel i det hela blev även att jag längtade efter att satsa på min egen träning igen. Att instruera ger massor med energi. Man träffar många nya och intressanta människor. Man lär sig mycket om sig själv. Inte minst är det väldigt väldigt roligt att instruera och lära ut. Kombinationen av allt jag hade pågång just då, gjorde tillvaron mindre optimal. Igår var första gången på länge som jag tog en BA- klass. Det var riktigt kul. Jag kände harmoni och kunde ha en skön distans till saker och ting. Jag fick vara deltagare på ett program som jag själv inte kört innan, vilket var jätte skönt.

Insåg att jag verkligen varit alldeles för hård mot mig själv. Jag vill inte säga att instruktören igår inte var bra. Hon gjorde det jätte bra. Hon bevisade för mig att man kan vara bra trots att man visar sina brister. Mänskligt liksom. Jag har nämligen fokuserat på att vara bra på exakt allt, redan från dag ETT. Istället för att ge mig själv en chans blev jag hårdare och hårdare mot mig själv. Det slutade med att det var mer prestationsångest än kul. Någonstans där kände jag att så ska det inte vara. Deltagarna kan då omöjligt få sitt då och jag är ju faktiskt där för dem. Om man skulle hoppa högt ville jag hoppa orimligt högt. Ja ni förstår hur tankarna gick. Det här rörde allt mellan högt och lågt på instruktörsskalan. Jag ser det som kul och utvecklande att lära mig nytt och framförallt nosa utanför min box. Min instruktörskarriär (eller vad vi ska kalla den) känns verkligen inte avslutad. Den har precis börjat. Vi  ska bara se var det landar när.

Jag hade riktigt kul på gårdagens klass. Kände mig kanske något oslipad men vad spelar det för roll. Konditionen finns där men styrkan var tuff efter att ha värmt upp med 30 minuter CXWORX. Gårdagens outfit fick bli shorts dagen till ära. Shorts var nämligen någonting jag börjande använda i träningssalen just när jag började instruera BA.

Så. Nu vet ni varför jag inte instruerar något just nu. Kanske finns det någon som känner igen sig där ute.

 

4 tankar kring ”Om höga krav på mig själv”

  1. tack för du skriver om detta. Bra blogg du har. Jag lider själv av prestationsångest och vill leverera så bra som bara jag kan mina klasser eftersom jag har eget företag och försöker utveckla mig själv. Ibland har man fått kritik och vissa tycker det är så bra som helst med de klasser jag har. jag får pusta ut lite känna att jag inte helt ensam som känner av denna ångesten

    1. Tack snälla Ann.

      Kritik av olika former är bra. Vi kommer aldrig kunna göra alla nöjda eller vara alla tillags. Jag försöker utnyttja de tillfällena till att arbeta med mig själv. Det är utvecklande med kritik när man är mottaglig för det. Det är inte alltid man får den kritik man skulle behöva för att lyckas. Den som ställer högst krav på mig själv är jag. Att man inte är omtyckt av alla det får vi svälja. Bra att reflektera över sina svaga sidor, för att bli ännu mer medveten och för att kunna jobba på dem.

      Tur trotsallt att man inte är perfekt. Låter ganska trist. ;)

      Lycka till med ditt instruerande och ditt företag.
      Tro på dig själv.

  2. Åsa, så dumt. Jag är helt säker på att du är en super bra tränare över tid! Body Attack var kanske en tokig start just för dig, det handlar ju mycket om att maxa. Dock bör det kanske inte gå till överdrift. Hoppas att du landar lite bättre i beslutet att pausa. Att bli en bra instruktör tar lång tid:) jag tror som sagt på dig, min magkänsla brukar inte ha fel :)

    Stay super Strong /S

    1. Sara, jag vet det är dumt. Jag ser trots det som att jag har kommit ett steg närmare. Jag har lärt mig massor utav den här resan. Och vem vet, vilken dag som helst kanske jag instruerar igen. ;)
      Glad att du tror på mig. Det fina är att jag vet att du inte skulle skriva något om så inte var fallet.

      Det ska förövrigt bli grymt att ha dig med på vårt event den 25 november.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.