Det krävs ingen rocket science för att förstå, att om man äter något som kroppen inte är van vid innan ett löparlopp eller träningspass så är det högst troligt att magen kommer sparka bakut. Det kan fungera om man inte har känslig mage, och det har inte jag.

Annat var det tydligen igår…

Efter att tagit in mängder med information under en hel dag var det dags att ladda om för lopp. Närmare bestämt MilSpåret. Jag var peppad upp till tänderna och tyckte att det skulle bli riktigt kul. Min energi var långt ifrån på topp cirka två timmar innan start. Jag valde att gå in på ett ställe efter vägen för att köpa mig vätska och någon mer fast föda till det. Det blev en kardemummamuffin av någon oförklarlig anledning. Äter typ aldrig muffins. Magen sparkade bakut direkt. Jag har som tidigare nämnt ingen känslig mage. Men det här var tydligen otäcka grejer.

Efter att ha tömt mig helt på ett toabesök tänkte jag att det här kommer att gå fint, (sorry för överflödig information). Men så var det och det är trots allt en mänsklig faktor. Värmde upp och ställde mig i startfållan några minuter innan avsatt tid för startskott. Den långa toakön gjorde att jag fick göra avkall uppvärmningen och den blev något kortare än vad som är bra. När startskottet gick kändes det fint och den första kilometern gick bra. Väl inne på den andra kilometern kände jag hur smärtan i buken kom krypande. Tänkte att det var håll också att det snart skulle gå över om jag sprang med armarna ovanför huvudet en stund. Efter tre kilometer var jag tvungen att stanna, då det kändes som att något i min mage höll på att lossna. Lossna? Ja jag vet inte riktigt vad som skulle kunna lossna.

Det onda blev bara värre. Mellan tre- och fem kilometer var jag tvungen att sluta springa för att gå vid tre tillfällen. Det här har ALDRIG hänt innan. Så här i efterhand känns den här flottiga muffinen väldigt onödig. Speciellt då jag hade stans finaste och bästa hejarklack vid min sida den här dagen till ära. Tack för att ni kom och passade min väska under mina fem kilometer.

Uppladdningen igår var ett märkligt val. Nu är det gjort och jag tänker inte hänga upp mig på att jag fick bryta och se det som ett nederlag. Jag hade inte kunnat fölfölja loppet en meter till från där jag bröt.

20120524-221117.jpg

20120524-221204.jpg

20120524-221247.jpg

8 tankar kring ”Fail- MilSpåret”

  1. åh nej, trist utveckling på loppet! men du ser som vanligt väldigt snygg ut på dina bilder!!! hoppas du får revansch på något annat lopp snart. såg reklamskylt om tolvanloppet som verkar gå nu i maj. och så vårruset. tjihoo!!! :)

    1. Värdelöst rent ut sagt. Yes nu har vi avklarat vårruset. Härlig tisdag! :D Måste kolla upp tolvanloppet, har inte hört talas om…

    1. Tur att det alltid kommer fler lopp. Men va trist det är att bryta. Det vill jag inte göra om igen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.