Simning stod på träningsschemat. Utomhusbassängen är stängd, tävlingssimmarna är tillbaka igen och verkar ha dragit igång ordentligt. Jag har varit bortskämt med relativt tomma banor nu under sommaren. Idag delade jag med ett gäng snabba killar. Jag såg det som bra ”sparring”, till en början. Efter att ha värmt, kommer jag på mig själv hur jag försöker pressa mig mer och mer för att hänga på de snabba simmarna.

Vem tror jag att jag är?! Lärde mig frisim smått i våras och borde vara nöjd med det jag åstadkommer just nu. Det slår knut på andningen. Jag andas enbart från bröstkorgen och allt kör ihop sig. Typiskt mig. Prestationsprinsessan tackade för dagen och laddade om för en ny spännande dag.

Händer det att ni hamnar i liknade situationer? Hur kopplar ni bort den där prinsessan när hon dyker upp?, en sån gång då man vill vara ensam för en stund.

Speedo Speedo

2 tankar kring ”Prestationsångest?”

  1. Du är ju grymt duktig, påminn dig om det! Man får försöka fokusera inåt istället för att jämföra sig med andra. Är en svår konst dock… Just vad gäller frisim bryter jag nästan samman när jag simmar tillsammans med dottern som ju bara är 9 år. Hon är 1000 ggr bättre än jag men å andra sidan har hon simmat säkert 1000 ggr mer än jag :-) Det försöker jag påminna mig om! KRAM!

    1. Ja du vissa dagar är det svårt och andra dagar är det inga som helst problem. Så som livet är. :) vi får träna vidare helt enkelt. Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.