Av Från den ena dagen till den andra kan dagsformen verkligen förändras. Jag fick börja den här veckan med att boka av skojiga grejer och jobb. Trist som sjutton. Men du och din kropp är det viktigaste i ditt liv. Glöm aldrig det. Ännu mer tänker jag på det nu när jag ligger med en ond rygg. Igår var det värst. Kunde absolut inte sitta eller gå på toa. Tänk va värdefullt det är att bara kunna göra en sån sak som att kunna gå på toa! Även lite trist att behöva stå med tallriken i handen och äta. Köra bil är sjukt påfrestande. Stå och gå med korta steg fungerar. Idag känns det dock lite bättre. Tar mig upp från liggande mycket bättre än jag gjorde igår. Ligger med datorn på magen just nu, för att sitta är som sagt inte ett alternativ.
Kroppen blev otroligt instabil bara över en sekund. Läskigt va snabbt det går. Magstödet blev ännu viktigare. Magstöd är förövrigt alltid viktigt och nu får jag tvinga fram stödet lite extra så att benen och ryggen inte ”vobblar” fram. Jag har varit förskonad mot ryggont, fram till nu. Förutom att det strålat lite när jag blivit trött under löpning.
Efter ett besök hos ortopedläkare för ungefär en vecka konstaterades det att min smärta i baksida lår nu har att göra med diskar i ländryggen som börjat bukta ut och att jag med en stark bål har lyckats hålla mig mer eller mindre smärtfri, fram till i går. Då gjorde jag ”fel” rörelse i ett avslappnat läge och vips var jag en hundraåring som inte kunde röra sig utan att gråta av smärta. Det var bara (bara och bara) att lyssna på kroppen. Senare på dagen var jag hos läkaren för magnetröntgen. Känns bra att få veta hur det ser ut. Jag vet med hjälp av andra erfarna personer runtom mig hur jag ska träna för att komma runt den värsta smärtan även om det är lite svårt nu just nu när det är en utmaning att bara ta på sig kläderna själv.
Har som sagt grymma människor runt om mig och inte minst närmast i min familj. Det finns verkligen fantastiska kompetenser vilket gav mig bra redskap redan från dag 1, för att kunna påskynda rehabiliteringen. Jag har börjat försiktigt med McKenzieövningar som ska ta ryggen från smärtan. Givetvis i samråd med naprapat.
Jag har alltså under en tid kompenserat och trott att det hela suttit i baksida lår. Men kroppen har gjort allt för att rädda mig från den värsta smärtan. Vilket jag kan tacka den innerligt för. Men jag förstår att den säger ifrån tidsnog. Jag vet hur det känns att ha ett njurstensanfall, det gör ont. Rent ut sagt overkligt ont. Det här gör också ont. Men det värsta är nog att inte kunna röra sig som man vill. Jag älskar min kropp och den är fantastisk när det fungerar. Jag tänker vara tillbaka snart men måste förstås ge kroppen den tid den behöver. Jag är tjurskalle på gott och ont.
På gott– jag kommer inte att låta kroppen vara orörlig.
På ont– det är lätt hänt att jag får för bråttom. Fick hybris redan imorse när jag kände att jag var bättre än igår.
Här kommer bilder från i lördags efter en smärtfri löprunda på 10 kilometer i ett behagligt tempo. Jäklar va skönt det är när kroppen vill. Det här är bilder kommer bli viktiga för mig nu när jag ska ta mig tillbaka dit igen och om inte ännu starkare än innan.
Note to myself– Nys inte med en ond rygg. Om någon har ett bra tips på hur man manövrerar en nys tar jag tacksamt emot det.
Hej från metmasken! (min kropp liknar ingenting rakt just nu)
Av
Fina Åsa…det kommer att bli bra såklart! Du är envis och stark och klok! <3 STOR kram och kul att se dig en snabbis idag!
Ja jag är övertygad om att det kommer bli bra. Jag har lite dåligt tålamod och vill förstås bli bra redan idag. Tack detsamma! <3
Åh, ryggen är inte att leka med. Man uppskattar livet så himla mycket när man är frisk och hel – något som du snart är! Ang nysningen – nyp-massera dig själv i nacken när du känner att du är på väg att nysa, fungerar ofta för mig!
Ja jäklar vad jag uppskattar min kropp för vad den är kapabel till. Ska inte klaga över ”småkrämpor” igen. Tack för tipset ang nysningen. Trodde aldrig att jag skulle få ett tips på den. :) Ska testa. Glömde dock bort vad det var jag skulle göra nu precis när jag nös. Aj!
Samma sak hände mig när jag tränade för mitt första marathon 2007 – jag fick helt f*rbannat ont i hälen och knäet och inte förrän jag inte längre kunde sitta i föreläsningssalen på universitetet gick jag till doktorn. Hej diskbråck, hej rehab….
Här i London har jag sedan jobbat med mycket spinalkirurgi och jag tror inte det var förrän jag fick se hur ett diskbräck verkligen ser ut som jag insåg precis hur illa det är! Ta en dag i taget, det kommer ordna sig! Krya på dig.
Tack för peppen Josefine! Vet att man kommer tillbaka. Önskar och hoppas bara på att det blir snart.
Typiskt att man tror att allt ska gå över och att jag väntat ut skiten istället för att ta reda på vad felet med benet var. Lättare att träna runt det om man vet vad det beror på. Jaja, nu är det bara göra det som kärvs för att vara tillbaka snart igen.
Intressant med spinalkirurgi. Kan tänka mig att man får en helt annan bild av det hela när man få se det så.
Simmade du något i början av din rehab? Eller överhuvudtaget?
Jag simmade inte, för på den tiden (nu låter jag som jag är 72 och inte 27….) simmade jag inte mer än ett par gånger om året haha! Jag har hört spinalkirurgerna säga att bröstsim är ett big no no, så jag tror inte på det, men annars så verkar de vara av åsikten att även efter ett opererat diskbråck så kan manrätt snart köra frisim. Jag hade en väldigt bra naprapat när jag var som värst, vilken var en stor hjälp. Mitt diskbråck var dock inte av lika akut natur som ditt verkar vara, utan det smög sig på mig under en längre tid, och således var jag inte alls lika immobiliserad som du tyvärr är.
Haha min MR-sköterska skrev att jag var 200 år på min profil. Sa att det var helt ok. Kände mig som 200 just den dagen. Jag har också turen att ha väldigt kunniga och kloka personer runtomkring mig. Värdefullt! Jag vet inte ännu om det är ett bråck. Kan ju även vara utbuktning eller nerver. Men det har fungerat bra att gå efter tipsen som jag fått efter att det eventuellt skulle vara ett diskbråck. Borde få svar snart. Enklare att träna ”rätt”när man vet. Det gå helt klart åt rätt håll. Smärtan har avtagit. Känner mer av prirr i benet och lite domningar.
Fy fasiken vad jobbigt och tråkigt. Hoppas ryggen funkar snabbt igen!
Tack snälla! Känner mig mer motiverad än någonsin att komma tillbaka när jag läser era kommentarer här.
Men uschiamej. Vet hur ont ryggont verkligen kan göra. Skulle ha blivit inlagd på SÖS för op back in the days men jag vägrade och hittade tillbaka med hjälp av sjukgymnaster och sittförbud – jag satt inte på tre månader.
Du grejar det här Åsa – ta hjälp och ta det lugnt! Krya, krya, krya!
Tack fina Lotta. Ja det är inte skönt Lotta. Åt du smärtstillande och inflammatoriska/antireumatiska läkemedel?
Jag tror också att man kommer tillbaka bättre med hjälp av bra terapeuter och övningar. Jag har suttit i bilen och det har varit fullkomligt vidrigt. Ska försöka ha lite is i magen och ta den tid som behövs. Min sämsta sida för tränas rejält nu.
Ja till viss del, de dagar jag inte kunde komma upp ur sängen – annars försökte jag låta bli. Är inget stor konsument av värkmedicin. Sitta i bil var det värsta för mig också. Du verkar ha bra koll på vad som kommer att hjälpa dig – stort lycka till!
Ja jag försöker också låta bli. Men har blivit rekommenderad att äta för inflammationens skull. Ja och ibland måste jag bara pågrund av smärtan.
Låter inge vidare! jag är i nästa samma situation som dig! Men du är så målinriktat så du kommer bli bra på noll tid! Jag tycker mycket snyd om dig vet hur det är och ha ont krya på dig! Hoppas vi ses snart Åsa!
Tack Henrik. Det går helt klart åt rätt håll. Fokus ligger på att bli bra nu. Är snart tillbaka. :)
Usch och fy! Beundrar dig för att du ändå låter så positiv i texten. Det är bra och rätt inställning! För du kommer ju bli bra. Tills dess hoppas jag att det i alla fall kommer vara uthärdligt! :-)
Tack sälla. Inställningen är det viktiga när skador sätter in. Jag har blivit mycket bättre på en vecka och det tackar jag mina fina kropp för. Jag har verkligen haft fantastiska personer som har hjälpt mig under de här första och värsta dagarna.