Sciatic nerve mobilization

Igår berättade jag för er om min onda rygg här. Märker att jag har svårt att acceptera det faktum att kroppen behöver ta det lite lugnt nu. Jag är inte sjuk. Jag har ”bara” ont. Kände mig hur pigg som helst kl.05.00 i måndags morse efter några lediga dagar. Steg jag ur duschen och vred ur en trasa ungefär där ”small” ryggen och jag kunde inte röra mig ordentligt. Fick lite panik direkt när jag skrek till av smärtan. Började i panik rulla lite på min foamroll. ”Har varken tid eller vill det här!” Det var min första tanke. Sedan tänkte att den här låsningen ska bort ögonabums.

Fick knappt på mig strumporna innan det var dags att bege sig mot jobbet. Tänkt att det var högst tillfälligt och att det borde släppa. Satte mig i bilen och grät för att det gjorde ont. Körde någon kilometer innan jag förstod att det här kommer aldrig fungera. Är inne på tredje dagen nu. Det blir bättre. Har fått bra övningar för att påskynda uppbyggnaden av kroppen och ta mig från det onda. Några övningar som jag kan göra och andra som jag försöker göra. Framförallt blir det just nu McKenzie ryggresningar.

Det pirrar lite mer i foten och benet idag, vilket kan betyda att det pressar mer på en nerv. Det ingår tydligen i naturalförloppet. Oftast går ryggvärken ner men med mer pirr/strålning. Fick tips per meddelande om att det är bra att röra på benet som pirrar så man hela tiden stimulerar nerven.

Jag ska testa att jobba lite försiktigt med nervmobilisering nu ”sciatic nerve mobilization”. Efter att pratat med vänner, min man och världens bästa kollega får det bli en rejäl recovery week den här veckan för att slippa ytterligare sjukskrivning. Just nu är det skönt att kunna ligga ner när jag behöver det. Göra mina övningar när jag behöver det. Öva på att gå på toa för att det inte ska göra allt för ont. Stå och äta. Låta allt ta tid och ta mig från det onda så mycket som det bara går.

Jag vet att det här kommer att bli bra och jag vet att det finns många som har det värre med andra åkommor. Men nu är jag mitt inne i det här och då speglar det naturligt av sig här på min blogg. Alltid finns det någon där ute som som jag kan dela erfarenheter med genom mitt alldeles egna digitala forum. Har du också erfarenhet från ryggsmärtor, diskbråck eller diskutbuktningar är du varmt välkommen att berätta hur du tog dig tillbaka. Kanske kommer det att fungera med lite simning väldigt snart.

sciatic nerve
sciatic nerve mobilization sciatic nerve mobilization
Mitt mest rakryggade jag just nu.
Får verkligen anstränga mig för att inte vara mer metmask än så här.
sned rygg

Ta ingenting för givet

Från den ena dagen till den andra kan dagsformen verkligen förändras. Jag fick börja den här veckan med att boka av skojiga grejer och jobb. Trist som sjutton. Men du och din kropp är det viktigaste i ditt liv. Glöm aldrig det. Ännu mer tänker jag på det nu när jag ligger med en ond rygg. Igår var det värst. Kunde absolut inte sitta eller gå på toa. Tänk va värdefullt det är att bara kunna göra en sån sak som att kunna gå på toa! Även lite trist att behöva stå med tallriken i handen och äta. Köra bil är sjukt påfrestande. Stå och gå med korta steg fungerar. Idag känns det dock lite bättre. Tar mig upp från liggande mycket bättre än jag gjorde igår. Ligger med datorn på magen just nu, för att sitta är som sagt inte ett alternativ.

Kroppen blev otroligt instabil bara över en sekund. Läskigt va snabbt det går. Magstödet blev ännu viktigare. Magstöd är förövrigt alltid viktigt och nu får jag tvinga fram stödet lite extra så att benen och ryggen inte ”vobblar” fram. Jag har varit förskonad mot ryggont, fram till nu. Förutom att det strålat lite när jag blivit trött under löpning.

Efter ett besök hos ortopedläkare för ungefär en vecka konstaterades det att min smärta i baksida lår nu har att göra med diskar i ländryggen som börjat bukta ut och att jag med en stark bål har lyckats hålla mig mer eller mindre smärtfri, fram till i går. Då gjorde jag ”fel” rörelse i ett avslappnat läge och vips var jag en hundraåring som inte kunde röra sig utan att gråta av smärta. Det var bara (bara och bara) att lyssna på kroppen. Senare på dagen var jag hos läkaren för magnetröntgen. Känns bra att få veta hur det ser ut. Jag vet med hjälp av andra erfarna personer runtom mig hur jag ska träna för att komma runt den värsta smärtan även om det är lite svårt nu just nu när det är en utmaning att bara ta på sig kläderna själv.

Har som sagt grymma människor runt om mig och inte minst närmast i min familj. Det finns verkligen fantastiska kompetenser vilket gav mig bra redskap redan från dag 1, för att kunna påskynda rehabiliteringen. Jag har börjat försiktigt med McKenzieövningar som ska ta ryggen från smärtan. Givetvis i samråd med naprapat.

McKenzieMcKenzie-backextensiondiskbråck

Jag har alltså under en tid kompenserat och trott att det hela suttit i baksida lår. Men kroppen har gjort allt för att rädda mig från den värsta smärtan. Vilket jag kan tacka den innerligt för. Men jag förstår att den säger ifrån tidsnog. Jag vet hur det känns att ha ett njurstensanfall, det gör ont. Rent ut sagt overkligt ont. Det här gör också ont. Men det värsta är nog att inte kunna röra sig som man vill. Jag älskar min kropp och den är fantastisk när det fungerar. Jag tänker vara tillbaka snart men måste förstås ge kroppen den tid den behöver. Jag är tjurskalle på gott och ont.

På gott–  jag kommer inte att låta kroppen vara orörlig.

På ont– det är lätt hänt att jag får för bråttom. Fick hybris redan imorse när jag kände att jag var bättre än igår.

Här kommer bilder från i lördags efter en smärtfri löprunda på 10 kilometer i ett behagligt tempo. Jäklar va skönt det är när kroppen vill. Det här är bilder kommer bli viktiga för mig nu när jag ska ta mig tillbaka dit igen och om inte ännu starkare än innan.

Note to myself– Nys inte med en ond rygg. Om någon har ett bra tips på hur man manövrerar en nys tar jag tacksamt emot det.

Hej från metmasken! (min kropp liknar ingenting rakt just nu)

Löpning på Värmdö

Löpning på Värmdö

Löpning på Värmdö