Ta ingenting för givet

Från den ena dagen till den andra kan dagsformen verkligen förändras. Jag fick börja den här veckan med att boka av skojiga grejer och jobb. Trist som sjutton. Men du och din kropp är det viktigaste i ditt liv. Glöm aldrig det. Ännu mer tänker jag på det nu när jag ligger med en ond rygg. Igår var det värst. Kunde absolut inte sitta eller gå på toa. Tänk va värdefullt det är att bara kunna göra en sån sak som att kunna gå på toa! Även lite trist att behöva stå med tallriken i handen och äta. Köra bil är sjukt påfrestande. Stå och gå med korta steg fungerar. Idag känns det dock lite bättre. Tar mig upp från liggande mycket bättre än jag gjorde igår. Ligger med datorn på magen just nu, för att sitta är som sagt inte ett alternativ.

Kroppen blev otroligt instabil bara över en sekund. Läskigt va snabbt det går. Magstödet blev ännu viktigare. Magstöd är förövrigt alltid viktigt och nu får jag tvinga fram stödet lite extra så att benen och ryggen inte ”vobblar” fram. Jag har varit förskonad mot ryggont, fram till nu. Förutom att det strålat lite när jag blivit trött under löpning.

Efter ett besök hos ortopedläkare för ungefär en vecka konstaterades det att min smärta i baksida lår nu har att göra med diskar i ländryggen som börjat bukta ut och att jag med en stark bål har lyckats hålla mig mer eller mindre smärtfri, fram till i går. Då gjorde jag ”fel” rörelse i ett avslappnat läge och vips var jag en hundraåring som inte kunde röra sig utan att gråta av smärta. Det var bara (bara och bara) att lyssna på kroppen. Senare på dagen var jag hos läkaren för magnetröntgen. Känns bra att få veta hur det ser ut. Jag vet med hjälp av andra erfarna personer runtom mig hur jag ska träna för att komma runt den värsta smärtan även om det är lite svårt nu just nu när det är en utmaning att bara ta på sig kläderna själv.

Har som sagt grymma människor runt om mig och inte minst närmast i min familj. Det finns verkligen fantastiska kompetenser vilket gav mig bra redskap redan från dag 1, för att kunna påskynda rehabiliteringen. Jag har börjat försiktigt med McKenzieövningar som ska ta ryggen från smärtan. Givetvis i samråd med naprapat.

McKenzieMcKenzie-backextensiondiskbråck

Jag har alltså under en tid kompenserat och trott att det hela suttit i baksida lår. Men kroppen har gjort allt för att rädda mig från den värsta smärtan. Vilket jag kan tacka den innerligt för. Men jag förstår att den säger ifrån tidsnog. Jag vet hur det känns att ha ett njurstensanfall, det gör ont. Rent ut sagt overkligt ont. Det här gör också ont. Men det värsta är nog att inte kunna röra sig som man vill. Jag älskar min kropp och den är fantastisk när det fungerar. Jag tänker vara tillbaka snart men måste förstås ge kroppen den tid den behöver. Jag är tjurskalle på gott och ont.

På gott–  jag kommer inte att låta kroppen vara orörlig.

På ont– det är lätt hänt att jag får för bråttom. Fick hybris redan imorse när jag kände att jag var bättre än igår.

Här kommer bilder från i lördags efter en smärtfri löprunda på 10 kilometer i ett behagligt tempo. Jäklar va skönt det är när kroppen vill. Det här är bilder kommer bli viktiga för mig nu när jag ska ta mig tillbaka dit igen och om inte ännu starkare än innan.

Note to myself– Nys inte med en ond rygg. Om någon har ett bra tips på hur man manövrerar en nys tar jag tacksamt emot det.

Hej från metmasken! (min kropp liknar ingenting rakt just nu)

Löpning på Värmdö

Löpning på Värmdö

Löpning på Värmdö