Av I går blev det ett pass i löparskorna med lite högre tempo än dagarna innan men dock bara ett pass på 20 minuter. Mer intensivt och kort pass. Det kändes bra i kroppen och helt ok i lungorna som har varit i behov av den längsta återhämtningen sedan den här ”influensan” slog ner mig.
Det känns verkligen som att kroppen är på rätt väg tillbaka. Jag känner mig galet taggad inför träningen 2011.
Och något jag verkligen ser framemot att snart få testa är Nike Training for Runners . Åsa Fornader var på plats i dag när instruktörerna skulle utbildas här i Stockholm.
Till något annat men som har med träningsmål att göra. I går pratade man på TV- Sporten om att komma i form och att nå toppformen inför en prestation. De intervjuade de aktuella alpinåkarna samt längdskidåkare ur det svenska landslaget. Frågorna var, när och hur de känner av en bra form.
Jätte intressant inslag. Och inte oanat kom jag och Viktor in på ämnet för egen del. Viktor frågade mig om jag har känt en riktigt bra form och hur jag har vetat att jag var i form.
Inför TjejVasan 2010 skulle jag säga att jag senast var i bra form. Nu pratar jag inte om beachformen utan skidformen såklart.
Veckan innan TjejVasan skulle gå utav stapeln blev jag sjuk. Hela året hade jag tränat målmedvetet, hårt, tävlat och vilat, tänkt på kosten kontra den träning jag skulle utföra och varit frisk. Jag är ganska dålig på att vila när jag har ett mål, då vill jag hellre nöta till det att jag själv känner mig nöjd trots att jag aldrig blir nöjd.
En vecka innan TjejVasan hade jag som sagt inget val när jag kom till att vila. Jag åkte på virus eller något liknande. Blev liggandes i några dagar. Mitt mål var att bli frisk till Vasan, så var det bara. Jag sa till mig själv, du kan inte låta all träning som du lagt ner både fysiskt och mentalt passera förbi. Jag lät kroppen vila ordentligt de fösta dagarna sedan började jag med att stegra min vila till en mer och mer aktiv vila. Jag återhämtade mig jätte bra från att ha legat i feberfrossa och snorat, till att kvällen innan vi skulle åka till Sälen, ge mig ut på lite löpning och jag kände mig stark. Jag var dock lite nervös över att jag inte varit ute på skidor under hela veckan innan. Men någonstans kände jag ett självförtroende om att formen och tekniken fanns där.
Vilan var kanske precis vad jag behövde för att ”toppa” formen. Kanske var det hela mycket mentalt trots att jag var däckad och febrig . Kroppen är trots allt en väldigt finurlig maskin. Hade jag varit kry då hade jag nött på, in i det sista och kanske inte gjort ett hyfsat bra lopp trots allt.
Som de flesta idrottsutövarna i inslaget på tv-sporten nämnde. Är det inte bara en bra fysiskform som är det viktiga när det väl gäller. Det mentala är en stor bit. Att man har det bra i det vardagliga livet gör givetvis att vi känner oss starka och kan prestera bättre.
Jag vet framförallt nu i efterhand , att jag var i en hyfsat bra form. Det var helt fantastsikt skönt att känna sig stark under stakningen att hjärta och lungor jobbade med mig hela tiden på längdskidorna. Jag skulle verkligen vilja göra om just den där tävlingen och vara i ännu bättre form.
Jag har dock inte haft samma förutsättningar det här året som varit. Jobbet har tagit massor med energi, vårt bröllop och tomtköp har också tagit men även givit mig massor med engeri. Jag har därför gjort valet att inte köra TjejVasan i år. Jag gillar att fokusera och det har jag inte haft möjlighet att göra på juist den här biten tyvärr. Det känns lite bittert, men jag vill vara i bättre form än sist om jag ska ställa upp och det är jag inte. Jag kommer att vara på plats i Mora vid målgången, men den här gången som coach.
Har du känt att din kropp har varit i riktigt bra form, vid ett speciellt tillfälle? Hur tog du dig dit och Hur kändes det?
Det vore verkligen kul att få höra era toppar och hur ni tog er dit.
Av 
Kul läsning! Satsade pa min första mara i höstas och hade inga tidsförväntningar, det var malet för säsongen och för första gangen (peppar peppar) i mitt träningsliv blev jag skadad fran Göteborgsvarvet och kunde typ inte ga eller springa fram till början av augusti. Körde spinning och crosstrainiern, ville inte ge upp maran liksom. Sedan kom Sthlm halvmaran och första milen kände jag wow – formen var grym fast vagade inte trycka pa hela vägen sa saktade in. Tva dagar innan maran bestämmde jag mig att köra, och det gick sjukt bra, kändes inte ens jobbigt. Det var verkligen 2010 ars träningsupplevelse för mig personligen. Fast all time high var tjejmilen typ 2006 eller nagot, det var en dag da allt stämde ingen aning om varför för jag hade precis varit i Australien och kommit hem nagra dagar innan, bagaget var borta och jag sprang i arhundradets sämsta skor för mina joggers var i väskan saklart. Tror allmänt att jag har fatt dessa formtoppar efter lüng period av mycket träning och sedan kortare med lite träning, fast inte för lite för da blir jag förkyld.
Å tack för intressant och inspirerande inlägg Pilla! Det är verkligen roligt att höra hur du upplever detta med formen och känslan vad som påverkar oss. Och framförallt hur olika vi är och hur vi påverkas olika. Härligt att du fick till det där loppet och att allt stämde så bra. visst är det en speciell känsla. Även om kroppen mår skit när man kommer i mål, känns det väldigt bra mentalt när det har gått bra och man får utdelning för hårt jobb.