Jag fortsätter att läsa Den Nakna Hälsa utav Jonas Colting. Jag tycker att det är en lättläst och intressant bok som får mig att tänka till ordentligt. Jag har själv valt att läsa några kapitel eller sidor i taget då jag har extra tid över för reflektioner till ”ämnet” hälsa.

Du kan läsa mina tidigare inlägg om jag gjort om Colting och hans böcker.

http://asaehrnholm.blogg.se/2010/december/jonas-colting-verkar-vara-en-skon-prick.html#comment

http://ehrnholm.se/2011/01/04/den-nakna-halsan/

http://ehrnholm.se/2011/01/03/fasta-bra-eller-daligt/

Jag har faktiskt så här långt inte hittat något som jag är speciellt kritisk till utav det Colting skriver. Mycket kan hålla med om. Men än är inte boken slut för min del jag försöker tänka kritiskt. Colting visar hela tiden två sidor och har väldigt bra argument till sina åsikter.

Just nu har jag i Coltings bok landat på ett par intressanta områden, som jag väljer att nämna delar utav här på bloggen med inlägg utav mina egna tankar och erfarenheter.

Den nakna kroppen. Den nakna kroppen handlar om ”naken hälsan”. Relaterad till fysiska förutsättningar och uthållighet. Men även något som jag också har tänkt väldigt mycket på hur vidare vårt fysiska åldrande skulle vara en sjukdom eller ett hinder. Jag skulle i vissa sammanhang se det mer som en möjlighet.

Han nämner också en av de viktigaste punkterna som vi ofta glömmer bort. Vi kommer ihåg att träna våra muskler och hjärta men hur ofta tänker vi på att träna vårt hormonella system?

Han skriver om värdet av motstånd. Jag har själv en hatkärlek utav att känna ren och skär trötthet. Coltning nämner det som sagt också. Att det finns få saker som ger oss riktig tillfredsställelse som att bli riktigt trött av hårt kroppsarbete. Och hur hårt kroppsarbete och en daglig kamp på liv och död har präglat hela vår utveckling.

Han väljer att dra många bra paralleller, som man kan använda sig av när det kommer till hur vidare det är bra att vila sig ” i form” eller inte.

Ett exempel kan vara hur vidare vi ska vila eller röra på oss vid träningsvärk. Alla som har varit aktiv inom någon sport fått lära sig att det är träning i någon form som gäller och inte vila i soffan om man har trötta ben. Aktiv vila fungerar bra om inte väldigt bra enligt mitt tycke.

Som ett exempel, om jag har tränat i skidbacken hela dagen, åkt flertal åk i slalombanan, ja då vill inte kroppen gå in och vila direkt efter detta tuffa pass från 9-16. Nej mina tunga ben vill jogga av sig för att få en tacksam återhämtning till nästa pass. Har man hoppat över detta pass någon eller några gånger. Ja då vet man att det faktiskt känns bättre de gånger man tagit sig ut i snöstormen innan middagen som förövrigt har smakat extra bra efter att ha gett kroppen denna treatment.

Colting skriver så bra om hur vi måste göra en aktiv insatts för att läka våra skador.

Jag vet själv från operationer och skadade ben att kroppen inte mår bättre av att ligga och förtvina. Jag har verkligen lärt mig att de gånger jag har pressat och kanske till och med ”plågat” kroppen för att komma på banan igen, har gett bättre resultat och snabbare återhämtning.

Alla som har gått med något brutet har säkert sett vilken skillnad det blir om man jämför ett ben som man använt dagligen och ett man inte använt, bara på någon vecka. Skillnaden är märkbar.

Efter min blindtarmsoperation valde jag att börja gå och röra mig ganska ”direkt” efter operationen eller kanske snarare efter uppvaket för att få igång mina organ som hjälpte såren att läka snabbt.Många uttryckte sina åsikter och tyckte att jag skulle ta det lite lugnare och kanske inte gå tillbaka till jobbet och träningen bara några dagar efter opertionen.

I efterhand har det visat sig vara ett bra val att köra igång så snart det bara gick. Nu var just det här ett väldigt litet ingrepp. Jag tror dock att det gör gott i alla avseende få igång kroppen så snart som möjligt för att inte dra på ytterligare saker isamband med förstoppning och allt vad det nu kan vara som kommer med onaturlig vila. Jag vet att det passar bra för mig. Passar det bra för din hälsa och återhämtning?

Colting nämner Sveriges bästa ultralöpare Rune Larson som ett exempel relaterat till hur väl kroppen fungerar när vi faktiskt rör på oss. Rune Larsson sprang över USA på 10 veckor med ett dagligt snitt på 60 km var han enligt sig själv mycket starkare under den sista dagen än under den första, efter 400 mil löpning. Fantastiskt! Det kan inte bli mer solklart än att vi faktiskt måste röra på oss för att hålla en god hälsa och ge kroppen en bra återhämtning.

Det är som Colting skiver ett bra bevis på hur cirkulationen och syretransporten verkligen kan läka våra kroppar snabbt.

Myter om åldrandet är också något som nämns i boken. När Colting själv fyllde 37 år fick han höra att ”härifrån går det bara utför”.

Jag är själv snart 30 år och tycker inte att jag känner mig speciellt gammal i kroppen, men inom många idrotter är jag ”pensionär”. Ska åldern verkligen vara en ribba för hur länge vi ”kan och får” hålla igång och utvecklas.

Min svärfar visade precis en bild på en vän till honom som är 85 år och ser oförskämt pigg och vältränad ut på bilden i alla fall. Inte så konstigt kanske när han åker en mil längdskidor omdagen nu och fortfarande gör det som han älskar och är bra på, just bilrally. Han tänker fortsätta att tävla även i år.

Viktigt är också att nämna det mentala i detta. Många tror att bara för att vi bli äldre blir vi också ”dummare”.

Viktors farmor är ett bra exempel på en otroligt snabbtänkt kvinna som passerat 80 år. Med sina 83 år spelar hon bridge och ställer fortfarande upp i tävlingar. Detta har varit hennes största intresse sedan ungdomen. Det finns inget som säger att du inte har det mentala eller fysiska med dig när du är över 80 år. Åldern ska inte behöva hindra dig så länge du inte ger upp vill säga. Jag tror inte att vi får ett långt liv utav att ligga i soffan av att kolla på tv utan snare förlänger vi det genom att utvecklas och aktivera oss på något sätt. Jag avslutar det här stycket med Coltings goda ord.

 ”Åldern är relativ likaså våra begränsningar”

Jag hade tänkt fortsätta här och gå in på mitt favoritämne vårt hormonella system i det här sammanhanget. Men lämnar det till ett eget inlägg vid ett senare tillfälle.

En tanke kring ”Den Nakna Hälsan – Part II”

  1. Gilla! :) Såg just ett klipp på en blogg om en amerikansk kvinna som vid 74 års ålder sprang ett 100 miles lopp. Enligt henne blev löpningen bara bättre och bättre med åren :)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.