Jag försöker styrketräna, stretcha och göra mina övningar som jag ska för göra för att hålla mig skadefri och för att hjälpa min kropp att ta hand om mitt baksida lår som vägrar att ge sig i den här kampen. Tänker inte låta smärtan taöver på heltid.
Det gäller att planera och prioritera för att få in just den här träningen i schemat. När jag har bokat in det så får det ligga lika hårt i kalender som viktiga möten. Det är en minst lika viktig investering om inte ännu viktigare än alla möten man kan tänka sig. Dock har jag lite svårt att över huvudtaget få in passen av den här kalibern. Ska jag bli bra är det ett måste. Ogillar att kalla det måsten. Viktigt möte i gymmet! Jag får påminna mig om varför jag gör det här. Alla pass var ju tydligen inte roliga. Eller hur sa jag?
Såg en fantastisk dokumentär på SVT om Anders Olsson inatt. Det fick mig att tänka på att den smärta jag har i baksida lår. Det är ingenting i jämförelse man vad har står ut med och den ska jag verkligen kunna göra något år. Vilken inspiratör han är den mannen. Så häftigt att se honom träna och tävla. Och jag kan hålla med honom att det förmodligen inte finns NÅGON medicin i världen som är bättre än träning.