Viktor har sagt vid några tillfällen att jag skulle bli bra på en sport även på senare dar om jag bara bestämde mig. Jag anser mig själv vara halvbra på mycket. Efter det att jag slutade engagera mig i hästhoppning och slalom, har jag varit spretig i min träning. Jag har tränat inför längdskidlopp, löplopp, instruktörsutbildning och mycket annat. Härligt att själv kunna välja mina träningstider och vilka pass jag vill utföra. Jätte kul men ibland ett dilemma.

Alla tränar vi för att nå olika resultat. Det kan vara målsättningar som att må bra, prestera på olika tävlingar, att gå upp eller ner i vikt. Jag tränar för att det är och alltid har varit en stor del av mitt liv. Det finns inget som har berikat mig med så mycket bra som träningen har gjort. Ska tillägga att jag har en smula tävlingsmänniska inom mig och gillar utmaningar men kanske är lite väl rädd för att misslyckas ibland.

Om det nu finns något som heter misslyckas. Instämmer med Lantto om att magkänslan är viktig när det kommer till målsättningar. Vill man göra Norseman då gör man det. Dock krävas det mycket träning bakom liknande utmaningar och troligtvis några delmål. Lanttos blogg är en av de mest inspirerande bloggar enligt mig. Hon verkar vara nöjd med den hon är och vad hon gör med sitt liv. Framförallt så verkar hon ha väldigt kul.

För min del är det viktigt att jag gör någonting som jag tycker är kul och utvecklande. Jag skulle ljuga om jag sa att alla träningspass jag gör är roliga. MEN oftast tycker jag faktiskt att det är kul på ett eller annat sätt. Men vad är egentligen kul varje gång man gör det? Ibland är det bara att bita ihop och se varför man gör det. Av någon anledning gillar jag när det piskar i ansiktet både när jag åker skidor och springer. Jag vill att det ska kännas. Jag är en känslomänniska ut i hårtopparna oavsett vad det rör. Jag skulle inte vilja byta bort det för en sekund. Jag och Viktor lyssnade på en podcast med Alex Schulman för ett tag sedan där han och hans fru kommit fram till att hon skulle kunna ha något som kallas HSP– Highly sensitive person. Viktor tittar på mig och jag förstår att han tycker att det passar in väldigt bra även på mig. Det finns med all säkerhet en diagnos för alla.

Vad jag egentligen vill säga med det här inlägget är oklart. Jag försöker snarare resonera med mig själv och funderar på vad mina mål med träningen är. En gång för alla. Det är också viktigt att det kommer från mig och inte någon annan. Något som fick mig att tänka lite extra på varför jag tränar var när jag läste det HÄR inlägget på Saras blogg. Som Sara skrev efter att någon finsk mammasajt skrivit något i stil med hur Saras blogg kunde vara en träningsblogg. Den här personen har uppenbarligen inte läst Saras blogg speciellt mycket eller har någon som helst koll på träning eller Sara som person. Jag blev ledsen när jag läste det här. Sara är en av de uthålligaste och starkare personer som jag känner. Hon springer och cyklar 24-timmarslopp utan problem. Det bästa med Sara är att hon sällan gnäller. Hon är harmonisk person som vågar leva livet. Hon är precis vad hennes blogg vill säga till oss, ren och skär träningsglädje.

Det som slog mig. Tänk va tråkigt det skulle vara om vi alla såg likadana ut och om vi alla tränade för samma mål. Jag som älskar att fascineras över andras prestationer, olika äventyr och tävlingar. Tänk om allt skulle vara svart eller vitt?! Om vi alla tränade för att exempelvis forma kroppen till en modell som media har plockat fram.

Karin skrev ett blogginlägg för ett tag sedan efter ett pass i gymmet, där hon la upp en bild på sig själv med texten:”Man kanske inte ser några muskler, men cykelbrännan, den syns!” Karin har fokuserat på det som ska ta henne till hennes mål. Hon är galet stark på cykeln och har cyklat mer än 600 mil i år.  Har ett gäng IronMan och andra triathlontävlingar i bagaget. Dessutom var hon tredje snabbaste kvinna på cyklingen nu på Kalmar IronMan. Hon har helt klart fokuserat rätt för hennes målsättningar.

Är det inte just det här som är så fantastiskt?! Att alla vi är unika. Glöm aldrig att du är unik.

 

12 tankar kring ”Det här med varför vi tränar”

  1. Tänkvärt Åsa. Jag känner igen mycket i det du skriver…och tror att vi är ungefär lika mycket känslomänniskor båda två. Det ska kännas att man lever liksom, på alla plan. Det poppade upp ett par tankar nu som jag ska vrida och vända på ett par varv. Tack!

    1. Ja tänka sig att det tror jag med Helena. Men visst är det härligt med känslor? Längtar föresten efter det här skrattkalasen som vi hade tillsammans en höst. Vad händer med stand up? Det var en ordentlig energipåfyllning. Hoppas att det är bra tankar som du ska vända och vrida på.

  2. Inspirerande inlägg Åsa! Och klokt. Nu fick jag mig också några funderare! Och så känner jag mig lite mindre dålig än tidigare ikväll, mer spretig och det känns bättre :)

  3. Fint inlägg, jag tror på att reflektera över varför man gör saker då och då. En känsla som gör mig glad är att fler och fler inser att det viktiga är inte hur man ser ut, det är hur man känner sig. Önskar att det kunde sprida sig snabbt så fler kunde må bra nu, på en gång, i den här minuten.
    Tack för fina ord, blev otroligt glad. Ja. jag är nöjd med den jag är och vad jag gör. Och ja, jag har kul. Blir väldigt glad om det når fram. Jag tror på att leva livet enkelt, enkelt i bemärkelsen att man ska göra det man vill, vara ärlig mot sig själv och sina vänner och inte krångla till det. När man kan göra gott, stort eller smått så gör man det, man får alltid tillbaka det mångdubbelt.
    Åsa, fortsätt fundera och fortsätt vara du!
    En stor kram!

    1. Tack Sofie.
      Det är verkligen den bästa utvecklingen med att konditionsidrott har blivit så stort. Jag får en känsla av att den ger äkta träningsglädje och får många att må bra och känna gemenskap mer än att foka på utseende. Vältränad blir man på olika sätt om man tränar. Känns som det sista man behöver lägga alla tankar och energi på.
      Tack för en tänkvärd kommentar. Jag kommer definitivt att fortsätta fundera och vara jag.
      STOR KRAM

  4. du är otrolig åsa. du kan verkligen bli bäst på vad som helst. jag är lite ledsen för din baksida lår och jag hoppas att det läker fint och bra så att du kan ta dig an utmaningarna med storm. du är så otroligt atletisk och jag tycker det är häftigt – för du är världens trevligaste och mjukaste också.

    1. Tack Sara blir väldigt generad nu. :)

      Jag ska försöka att bli bra på något som jag verkligen tycker är kul. Bäst låter svårt. Men bäst in mina mått mätt kanske. Vad är bäst liksom. Bra resultat är kul och då måste man ligga i. Jag är också ledsen över att jag har ont. Men det hade kunnat vara värre och det kommer med all säkerhet att bli bättre.

      Tack igen fina Sara!

  5. Jättefint inlägg! Du skriver så bra och klokt så du behöver inte lägga in Nikereklam längst ned! ;)Visst är det härligt att kunna ta sig an massa olika sporter och utmaningar utan att låsa sig, men känner ingen funderingarna på om man inte skulle kunna bli superbra på något om man bara satsade!

    1. Tack Annie!

      Haha jag kände verkligen inget tvång att lägga in någon reklam. Jag gillar bra budskap och valde att låna ett från Nike. Men jag ska tänka på det i fortsättningen. ;) Ja det är värt att fundera på. Jag tror inte jag vill ha min egen press över mig att jag ska bli bäst. Bäst av vilka då kan man ju också ställa sig. Ja det där får bli ett annat inlägga när jag bestämt mig. Om mitt spretiga jag kommer att bestämma sig. :)

      En sak är klar att jag behöver press för att träna bra. Det är en balansgång det där. Sedan får jag fortsätta att inspireras utav människor som dig och många andra som verkar hoppa på tåget så obehindrat. Jag ska bli mer som er. Du är en inspirationskälla.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.