Av Igår damp startbeviset för Lidingö Tjejlopp ner i brevlådan. Jag får nöja mig med milen i år eftersom jag gjort några omprioriteringar med min träning. Tanken har varit att satsa mer på löpningen än vad jag har gjort nu under sommaren och då skulle höstens utmaning bli 30 km på Lidingöloppet. Istället kör jag tjejloppet som ett smakprov på Lidingö. Tjejloppet är avslutningen på hela Lidingöloppshelgen och den officiella tävlingsdistansen för damer. Nu räknas jag inte för fem öre in i kategorin tävlingslöpare. Vill inte ens kalla mig löpare idag.
Saknar min löpning till och från jobbet just nu. Det var ett bra sätt att få in det i schemat. För ett år sedan köpte vi tomt och nu sitter jag i stället enhalvtimme på bussen varje morgon. Man kan inte få allt här i livet.
Tisdagens backträning/ intervallpass gjorde sig påmint under gårdagens pass då både höftbörjare och baksidalår skrek av träningsvärk. Skön värk i jämförelse med min just nu väldigt onda arm. Orkar knappt skriva om skiten. Här knappar jag på med vänster handen. Kontaktade min kära naprapat typ klockan fem imorse då jag insåg att jag inte kunde platta håret, öppna dörren, smörja in ansiktet what so ever med höger handen utan att det skar av smärta. Not so lovely. Och det visar sig att Naprapaten är i Rom. Det är hon verkligen värd och jag får hålla ut till på måndag. Det onda har inte ens med träning att göra. Det känns löjligt att ha så ont.
– Skickat från min iPhone
Av
tänk om dygnet hade dubbelt med timmar så man kunde träna ALLT och lite till som man ville!
Pernilla jag håller med dig. Men det viktiga är att man inte sliter sig i bitar för att vara överallt. Bättre att njuta av det man faktiskt hinner med. :)
Hade nàgot liknande i höger axel för ett par àr sen. Började med smärta när jag använde armen, sà slutade använda den en dag eller tvà och skrev med en hand pà jobbet etc. Men sen började det smärta sà mycket att jag inte kunde sova pà natten, spelade ingen roll hur jag än làg och dagen efter kunde jag inte klä pà mig själv. Sà gick till läkare som gav mig muskelavslappnande medecin, medecin mot smärtan plus nàgot mot nervsammandragning och sa att hade jag gàtt till naprapat vid det laget sà hade naprapaten kört iväg mig för att muskeln var alltför mycket sammandragen för att göra nàgot àt just dà. Blev 3 dagar med stark medecin och sen 10 gànger hos sjukgymnast.
Allt detta pà grund av datoranvändande.
Sà vad ville jag ha sagt? Gà och sök hjälp innan det blir värre! Vänta till màndag är nog inte sà bra.