Av Jag befinner mig i en ”BODYATTACK-bubbla”. I helgen har jag vilat massor. Kroppen ville ha attack-vila. Jag lämnade BODYATTACKEN helt för en stund och vilade från allt som har med min egen träning att göra. I söndags var jag istället hejarklack tillsammans med min syster för att heja på min fantastiska man som genomförde ett grymt bra triathlon på Stockholm Triathlon.
Viktor var andre man upp ur vattnet efter simningen där han halkade och gjorde sig illa (vad han inte visste då var att han fick en spricka i benet, stukat rejält eller rent av har brutit något). Han är inte den som går till läkare i första taget, men nu så. Borde ha utlåtande snart… Jag tror att Viktor var sjätte person in i växlingsområdet på cykeln och in i mål på tiden 2.22.26. Totalt som 28:e person. Grymt tycker jag på en Olympisk-distans. Det gör ont i mitt hjärta att han cyklat fyra mil och sprungit en mil med skadat ben. Han är min hjälte på alla sätt.
Själv fick jag dåligt samvete för att jag inte tränat BA-teknik eller tränat in någon ny låt till idag när jag skulle teama med bästa Jossan. Imorse var jag tvungen att göra ett besök i gymmet på jobbet för att fräscha upp minnet.
Det var fantastiskt kul att köra igen och jag kände igen några av deltagarna från förra veckan. MEN jag vill kunna och vara bättre. Vara mer tydlig och lika duktig som Jossan som kört olika typer av gruppträning sedan hon var ”typ två år”. Eller vänta säkert sedan hon låg i hennes mammas mage. Jag kommer ihåg när jag var tolv/tretton år och körde ett av mina första danspass. Det var nämligen för Jossans mamma och det var galet kul minns jag. OMG vad vi skakade rumpa och rockade loss till bland annat Run DMC’s – It’s Like That. Och ja, vad gör man gör att bli lika bra som dem… Jo man tränar, tränar och tränar. Jag körde även BODYATTACK 74 igår som deltagare för fina Kristin. Det var skönt att insupa inspiration och träningsglädje efter en helg med vila.
– Från iPhone
Av