Av Startade den här dagen ute tillsammans med min kaffekopp, filosoferade och viftat på tårna. Allt var frid och fröjd och det kändes så där magiskt bra till det att jag såg en liten jäkel som hade börjat borra sig in i mitt ben. Så är det att bo i Stockholms Skärgård. Många fästingar. Nu har Viktor opererat bort hen. Sommar är fint. Fästingar och ormar är mindre fint i min värld. Ormarna brukar tack och lov inte hoppa på mig, även om jag tror det. Men de här fästingarna är verkligen helt respektlösa. Låt mig vara!
Att vaccinera sig mot TBE är A och O om man ska leva och överleva här ute. Nu har regnet fuktat ön och jag passar på att rulla ut spikmattan och grabba tag i en träningsinspirerad bok. Det här är en dag då kroppen får vila, möjligen kan det bli en lugnare löprunda eller Casall’s Myofascial release med foamroll om det skulle börja spritta allt för mycket i benen.
Av
Håller med dig om ormar – jag är livrädd att de liksom ligger och lurar och väntar på att hoppa på mig. Som tur är har jag aldrig haft en fästing – de gillar mig inte.
Ja fy, ormar är det värsta. Jag hoppar högt över rötterna när jag springer i skogen och pulsen ligger alltid på lite extra under skogsrundan. Har också varit ganska förskonad från fästingar. Peppar peppar. De gillar Viktor bättre. Men några ha lyckats hitta även mig.