Av Idag fick jag äntligen till ett längre och lugnt löppass efter en veckas ofrivillig vila,
83 minuters distanslöpning till kontot. Det började med extrem halsont och feber innan/efter skidåkning i Åre under påskhelgen och därmed några dagars vila när jag blickar tillbaka.
Tillbaka till jobbet, piggare men inte helt kry. Det blir så uppenbart att kroppen hanterar vardagsstress mycket bättre när jag får träna. Blir inte alls lika trött efter en dag om jag får träna. Istället för som den här veckan när jag valt att vila helt från träningen.
På senare år känner jag mig mycket mer lugn med att vila ordentligt från träningen när kroppen känner av något skit, rent ut sagt. Beroende på vad det är för något jag känner i kroppen, kanske jag tränar lätt och vilar aktivt eller som nu med halsont och feber inte tränar alls.
För mig som tränar som motionär och har mål där jag inte tävlar mot någon annan än mig själv så kan jag vila med ro. Även om jag förstås önskar att få träna oklanderligt vecka ut och in. För att jag vet hur bra jag mår av att få svettas och anstränga mig fysiskt.
Av