Efter två hektiska dagar med två kortare joggrundor var jag helt slut när jag kom hem igår. Alltså jag menar så där slut som man sällan är. När jag kom hem sprutade Lille Skutt-tårarna utan någon egentlig anledning. Jag var bara så extremt slut. Spänner mig så massor hela tiden mest hela dagarna för att skydda mig från det onda, samtidigt som jag försöker köra på i det vanliga tempot med allt vad det innebär. Det tar tydligen ut sin rätt.
Ikväll har jag varit och simmat. Min utveckling med crawl går sakta, sakta framåt. Blir så glad över den avkopplande och sköna känslan min kropp känner i vattnet samtidigt som lungorna och hjärtat får jobba hårt. Om du funderar på att börja simma. GÖR DET. Otroligt fin träning och speciellt vid ett tillfälle som nu när jag är skadad. Någon som vet om man kan låna viktväst i någon simhall här i Stockholm? Skulle behöva köra vattenlöpning.