Nike Hill Runner och Midnattsloppet 2012

Midnattsloppet har för min del blivit ett roligt nöje. Ett helt prestigelöst löparevent tillsammans med Nike och fina vänner. Årets löparfest var ren löparglädje. Den här eventdagen började redan imorse. Klockan ringde 05.30 för att Bloggar om träning skulle ta sig till Västerås för en SATS-invigning. Vilket får bli morgondagens historia. Vi landade vid zinken vid femtiden efter en hel arbetsdag på SATS. Jessica skulle dit för att rodda med gänget som skulle smycka hela midnattsloppet med blå armband som vilket symboliserade Nike Running Sveriges utmaning; Hill Runner som var belägen i loppets brantaste backe.

Jag och Sara tog en väska och delade ut ett gäng med armband. Sedan blev det dags för oss att fylla på med energi. Vi båda stängde ögonen korta stunder och kände hur det sved av trötthet. Det blev mingel i Nikes tält där det rörde sig en rad härliga människor samtidigt som det spelades peppande musik av DJ. Bajamajorna var inredda med riktig toalett i, handfat med rinnande vatten och tvål.

Vi träffade en annan Sara och tog oss till starten, som är ett härligt jippo där maskeradgänget spexar runt. Jag och Sara (träningsglädje) hade bestämt att göra loppet tillsammans. Prata, njuta och ha kul tillsammans. Och precis så blev det. När vi hade sprungit en liten stund sa jag till Sara att jag blev lite sugen på att höja tempot i backen där Hill Runner kunde genomföras. Jag hade anmält mig och kände att det är en utmaning som passar mig. Speciellt eftersom vi skulle ta det lugnt resterande delar av loppet. Dock hade jag missat den lilla detaljen att det faktiskt bara var 100m. Trots att det fanns utsatt start och mål. Varför jag fortsatte att kuta som en tok efter det, vet jag inte. Övertrött? Jag kutade som sagt hela backen upp mot Sofia kyrka och ner på andra sidan där jag väntade in Sara. Det blev ett skönt inslag i loppet att speeda upp hela vägen upp.