Av Igår blev det BODYATTACK med ett gäng härliga människor. Nu har jag vickat en och samma klass några gånger. Nervositeten börjar släppa. Dock filmade jag min klass igår vilket gjorde att jag av någon anledning blev tjugogånger nervösare. Onödigt kan man tycka, men så blev det i alla fall.
Jag har bara tittat några få sekunder på första låten när jag skulle lägga upp den på datorn. Jag blir så trött på mig själv. Verkar fått tunghäfta och tycker inte att jag säger någonting bra i början av klassen. Jag snackar om tre toppar men vilka toppar? Grantoppar! Suck. Konditionstoppar kanske? Kommer på en bit in på klassen och säger till deltagarna. Sa jag verkligen till er att jag heter Åsa?
När jag står där precis bakom högtalarna då tycker jag som helt ny instruktör att det är ganska svårt att höra takten i vissa låtar. Antar att man vänjer sig. Detta gör att jag kan komma i baktakt och säkerligen verkar lite osäker. Men skam den som ger sig. Någon instruktör som läser bloggen som har varit med om likande själv? Eller är det bara orutin och ovana? Tycker att jag var en mes i början av klassen och inte alls inspirerande. Hoppas verkligen att det blev bättre. Nu släpper jag filmen.
Idag blir det jobb innan jag åker ner till Göteborg och hänger med härliga Holistic-gänget på Fitness Festivalen. På söndag eftermiddag blir det BODYATTACK-kvartal med fina Line innan tåget går mot Stockholm och min kärlek. Ser fram emot ny koreografi och nya tag i mitt instruerande. Nu ska jag släppa tragglandet som har varit och utvecklas ytterligare som instruktör.
Och har man inget bättre för sig innan klassen då kan man dämpa nervositeten genom att ta fula spegelbilder av sig själv.
Av
Var är det du kör någonstans?
Att filma sig själv är verkligen nyttigt! men varför ska man envisas med att bli nervös och göra massa fel?? och jag känner igen det där. Det är stor skillnad på mig som BB-instruktör nu än första gången . Jag kan fortfarande känna mig osäker ibland och jag tycker definitivt att jag har oceaner kvar att lära innan jag blir bra. Men ändå. Man vänjer sig. Samma sak var det med cyklingen och army trainingen. Osäkert i början men nu är jag rätt säker och blir sällan nervös. (mer än lite pirr men det tycker jag man ska ha!)
Det där med ”pratet” kommer…Men jag förstår hur du känner…Jag har instruerat cykel i fem år – men precis börjat med MRL – och på cykeln har jag inga problem att prata…men på MRL:en….. Men som du säger – det kommer!
Jag tror nog att vi alla som leder pass känner igen den känslan… men man lär sig att hantera både nervositeten och takten som inte alltid vill som en själv vill. Lyckatill! Hoppas att du kommer trivas i din roll som instruktör.
Jag har filmat för licenser i sex olika program de senaste 2,5 åren ( BODYCOMBAT, BODYBALANCE, RPM, BODYPUMP, S-Core samt CXWORX ) och jag blir fortfarande nervös varje gång och säger korkade saker. Oklart varför, med tanke på att man ju bara kan filma om ifall det skulle bli kaiko, men så är det :D . Kanske är bra att ha i bakhuvudet nu när JAG ska vara den som sitter och utvärderar de stackars nyblivna Les Mills-instruktörernas licensvideos :P …