Dagen är i fullgång. Jag har dansat för fantastiska Åsa. Åsa fick mig till tårar på hennes klass. Jag hade grymt roligt men blev också så jäkla berörd. Trots att jag inte har dansat på evigheter kände jag mig som hemma. Det finns liksom igen instruktör som kan få mig att känna mig så trygg på en dansklass som Åsa.
Har även lyssnat på Lina Thomasgård från Rättviseförmedlingen och cyklat för Jessica o Linda. Just nu har jag en lunchpaus samtidigt som jag lyssnar på härliga Kristin Kaspersen. Mina små ögon försvinner sakta för varje timme som går. Dock håller den härliga energin här inne i Globen mig vaken. Ja ni ser ju på bilden. Mina ögon är näst intill obefintliga. Hur är det möjligt?!