Vilsen i skogen

Intervallerna som blev distanslöpning…

I går hade jag och Viktor ett träningspass inplanerat tillsammans med fina vännerna Jessica och Jaime. Jag och Jessica har pratat om intervaller hela veckan, då det är där vi båda behöver en morot. Vi valde att åka ut till Hellasgården där de har trevliga spår och utomhusgym. Jag och Jessica bestämde oss för att köra vårt upplägg och killarna sitt tillsammans. Vi började med en uppvärmning och killarna drog iväg på deras pass, åt ett annat håll. I Hellas kan man springa väldigt kuperat om man vill. Det var inte riktigt vår plan för igår. Men då båda hade halvbra koll på spåren hamnade vi rätt som det var vid klippor som inte riktigt stämde överens med det spår Viktor hade beskrivit för oss innan.

Vi tänkte att vi skulle se vad som fanns bakom det och att vi där skulle hitta en bra plats för intervaller. Vi hade tydligen lyckats ta oss ut genom skogen ner till Sickla och ett bostadsområde. Vi valde att springa förbi några av husen och sedan ta oss in i skogen igen och det vi trodde var rätt riktning. Hittade en slinga som vi valde att följa. Vi kom till en otroligt fin utsikt högt upp på klipporna som fick oss att inse att vi hade påbörjat rundan runt sjön. Båda kände att vi skulle fortsätta den väldigt kuperade slingan istället för att börja springa tillbaka.

När vi kom tillbaka till Hellasgården var killarna tydligen klara med deras runda och undrade vart vi hade varit och sprungit våra intervaller. Att jag och Jessica hade sprungit vilse i skogen och inte sprungit intervaller, utan istället ett ganska tufft terrängpass förvånade de sig inte över.

Jag måste säga att det blev ett grymt pass. Kan inte annat bli med världsbäst sällskap. Terräng känns som min grej. Jag älskar att dyka på ”svårigheter” undevägen. Det roar mig betydligt mer när det hela tiden händer grejer och att man måste vara fokuserad på var man sätter sina fötter. Naturen här var oslagbar.

Kvällen avslutades med god mat och mys.