För mer än ett år sedan sprang jag min vanliga morgonrunda till jobbet. Jag gjorde så under några år att när jag inte kunde/ville cykla sprang jag till och från jobbet i stort sett varje dag måndag till fredag. Det var inte mer än fem kilometer enkel väg.

Jag värmde sällan upp utan tyckte att det var okej att jogga igång lugnt. Vissa mornar drog jag kanske på lite extra och då kylan var lite kraftigare. Jag mins speciellt en morgon som nu har satt sina spår ganska ordentligt. Jag kommer ihåg hur jag mitt på Götgatspuckeln på Södermalm här i Stockholm känner en väldigt obehaglig känsla i baksida lår eller snarare knävecket. Jag stannade till stretchade en stund och fortsatte haltandes att jogga vidare till jobbet.

Gjorde typiskt så som jag inte borde ha gjort. Stretchade och joggade vidare. Jag tror att jag har ganska hög smärttröskel efter att ha råkat ut för en del smärta i mina dar.

Snart två år senare är jag fortfarande inte bra. Med det här vill jag säga, Var inte lika dum som jag var kan vara och ignorera smärta! Jag tycker att vi inte ska ha ont, men själv kan jag tänka att det här kommer att gå över. Jag är en sån person som sällan tar en Alvedon. Eller tar någon behandling som massage eller liknande. Möjligen har jag blivit lite bättre med åren.

Jag mins ett annat tillfälle som jag egentligen inte alls är speciellt stolt över, men tycker att det kan vara värt att dela med sig utav. Det här var innan jag blev tvungen att få min blindtarm utplockad. Jag var ganska sjuk och hängig men det var Les Mills eventet Super Saturday, det är ju bara en gång per år varje höst och då kan man ju inte vara hemma för att kroppen känner sig lite lamslagen. Eller? Den här gången var det i Eriksdalshallen på Södermalm. Jag kommer ihåg hur jag tog en Alvedon eller två eftersom jag sällan tar en Alvedon är det enkelt att minnas. Det gjorde jag antagligen för att över huvudtaget orka köra alla de här klasserna. När man väl är igång med träningen då försvinner oftast min sjuka sida.

I bland är det verkligen inte bara att vara så jäkla tjurig och ha den här viljan. Jag kände mig okej under den här dagen men körde dumt nog ett gäng klasser. Tisdagen efter däremot, då fick jag äta upp helgen. Jag fick riktigt ont i magen när jag satt på jobbet. Tänkte att nu är det magsjuka. Fy och blää jag som ogillar att kräkas. Vem gillar det egentligen?

Jag tog mig till en toalett, där satt jag dubbelvikt på locket och hade vansinnigt ont. Hämtade mina ytterkläder och tänkte ta en taxi hem, men en sjuksyster som var på jobbet just den dagen nämnde att det kunde vara blindtarmen och att jag kanske borde ta taxin till sjukhuset i stället. Skönt att jag lyssnade på henne. Den här blindtarmen hade tröttnat på mitt sätt att behandla kroppen och ville ut. Kanske hade det blivit så oavsett om jag kört på hårt under den helgen eller inte. Med det här försöker jag påminna mig själv och er andra att även om man älskar träningen och att det är väldigt bra att vi tränar så är det viktigt att vila och faktiskt lyssna på kroppens signaler. Kroppen är en fantastisk maskin som vi bör bevara med kärlek.

Det som göra att jag inte kan springa som jag vill just nu har visat sig vara en sträckning av baksida lår. Kanske inte av den värsta sorten men kan dock göra väldigt ont. Jag har ont både vid fästet som sitter nära sittbensknölen och längre ner på benets baksida.

Muskelgruppen på baksida lår som även kallas hamstrings består av 4 olika muskler om man räknar biceps femoris korta och långa huvud som två. Det finns två huvudtyper av hamstringsskador där den ena påverkar infästningen på sittbensknölen högt upp (typ 1) och den andra brukar sitta längre ned på muskelbuken (typ 2) . Hur man drabbas av de olika  skadorna har för mig varit olika tydligen kan även återhämtningstiden skilja sig ganska mycket.

Hamstringsskada typ 1- vid infästningen på sittbensknölen

Hamstringsskador nära sittbensknölen uppstår vanligtvis när stor rörlighet krävs och hamstringsmuskulaturen utsätts för extrem förlängning. Exempelvis vid löpning och cykling men kan även orsakas av hård stretching. Löpare, triathleter och dansare är särskilt utsatta för att drabbas av denna typ av skada. Den muskel som drabbas mest vid denna typ av skada är semimembranosus och skadan sker oftast vid infästningen mot sittbenet . Löpare med den här skadan klagar ofta över smärta i den nedre höftregionen som förvärras när foten på det skadade benet slår i marken. Ett typiskt scenario för den här skadan skulle kunna vara att den uppstår i samband med en extrem position i långsam hastighet och ett ”pop” ljud hörs med smärta efteråt nära sittbensknölen. Återhämtningstiden beskrivs som relativt lång även om de första symtomen inte är så starka. Å gissa om jag känner igen mig här. Trist som sjutton!

Hamstringsskada typ 2 – i muskelbuken

Den här skadan är oftast ganska dramatisk och orsakas ofta av en snabb rörelse som en sprint eller hopp. Ja nu sprintade jag inte uppför Götgatan men jag sprang snabbare än normalt och ouppvärmd i femton minus. Oftast skadas muskelbuken mitt på lårets baksida med svullnad och blåmärken som syns efter ett tag. Blått blev det och en stor knöl fick jag. Skadan sitter vanligtvis i biceps femoris långa huvud och ju närmare sittbensknölen desto längre läkningstid. Att just biceps femor långa huvud drabbas oftare hos sprinters kan bero på att det är den muskel som förlängs mest under den excentriska fasen av löpning. Den drabbade kan halta eller behöva kryckor för att avlasta det skadade benet.

För snabb smärtlindring och så tidig återgång som möjligt till idrott eller vardag är det viktigt att snarast efter olyckan kontakta en naprapat eller sjukgymnast med erfarenhet från idrottsskador.

Nu när min bror, som snart är naprapat gjorde en check av benet, sa han att jag borde läsa mer studier som sjukgymnasten Carl Askling även kallad ”Mr Hamstring” har gjort. Han har doktorerat i hamstings-skador och i hans avhandling har man noga studerat de 2 olika typerna av skador som brukar uppstå i hamstrings. I projektet ingick sprinters som alla råkat ut för skadan under hög löphastighet (typ 2) samt dansare som alla skadat sig under stretching (typ 1).

Alla deltagare i studien undersöktes kliniskt för styrka och rörlighet samt med magnetkamera för att lokalisera skadans läge och omfattning. Hos samtliga sprinters var skadan lokaliserad i biceps femoris långa huvud medan dansarnas skador var primärt lokaliserade i semimembranosus sena.

Till en början var sprintergruppens skador mycket mer omfattande jämfört med dansgruppens gällande styrka och rörlighet. Dock var tiden tillbaka till idrott betydligt längre för dansarna (genomsnitt 50 veckor) jämfört med sprintarna (genomsnitt 16 veckor). Slutsatsen av undersökningarna blev att ju närmare sittbensknölen skadan satt desto längre tid för återhämtning och återgång till idrott. Tid kan jag intyga om att det tar. Speciellt om man inte tar hand om skadan ordentligt. Jag drog på mig något under Best of the Best i höstas, som har varit riktigt besvärligt och kan fortfarande vara plågsamt nu några månader senare. Då gick jag dock till en naprapat direkt. Men det ska också tilläggas att jag inte har gjort någon större insats för att bli bra mer än att på egen hand massera och stretcha i den utsträckning jag har kunnat.

Det positiva med att vara skadad är att jag tar mig tid och läser om kroppen och skador vilket jag tycker är väldigt intressant. För visst ska man se det positiva med saker och ting. Jag ser det här som en erfarenhet.

Någon av er som har haft likande problem?

5 tankar kring ”Muskelbristning baksida lår, hamstring”

  1. Tyvärr ja! Har gjort exakt samma grej med hamstringen i en backe pa Sentrumlöpet i Oslo som du för precis ett ar sedan. Tränade ocksa vidare och sprang Göteborgsvarvet (inte smart alls) trots skadan. Envis som en get kämpade jag mig runt innan besök jag ens tänkte pa besök hos sjukgymn. Asdummt för nu ett ar senare känns det 90 % bra. Nästa gang gar jag ocksa till läkaren pa en gang samt vilar!

    1. Nyttigt för mig att höra. Jag tar sällan hand om en skada omgående. Synd att jag inte lever som jag lär. Tack för att du delade med dig Pilla! Hoppas att du blir 100% snart.

  2. Japp..det är typ 1 som jag lyckades skaffa mig för några veckor sedan. Gör förbaskat ont och blir inte bättre trots alla möjliga behandlingar jag går på. mycket trist eftersom det är en hel del roligt jag ska vara med på/göra den närmaste tiden så eländet MÅSTE bli bra! Helst igår.
    Kram!

    1. Nej inte du med vännen. Jag gissar att du är lite klokare än mig och tar hand om dig så ska du se att det blir bättre fortare än för mig. Synd att vi har så taskigt tålamod och inte orkar vänta den tid det tar att läka. Hoppas att det blir riktigt bra och snabbt. Kramar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.