Av Idag har jag kört mitt första triathlon. För er inbitna räknas det säkert inte in i kategorin. Men jag kallar det så just för att jag la till en gren från gårdagens brickpass så att två grenar blev tre. SWIM- BIKE- RUN.
Passet började jag med några hundra meter simning. Det blev inte speciellt långt men tillräckligt för att jag skulle börja hyperandas. Jag tycker nämligen att det är sjukt obehagligt att känna något på fötterna och ungefär där vände jag i panik. Nästa gång måste jag ha sällskap om det ska bli något pass. Ni som tränar vet att stress av den typen inte är något vidare, vid hög ansträngning som det var. Alltså jag tycker att det är så galet tungt att simma. I mitt huvud simmar jag som när jag 19 år, men tydligen inte 11 år senare. Efter det cyklade jag 11km och sprang 5km. Cyklingen kändes bra och löpningen sjukt tung 5 kilometer på 25 minuter.
Det här är fortsås absolut ingenting som går att jämföra med coola Sofies prestation. Läs om hennes magiska resa genom Norseman HÄR!
Av
Heja dig! Man jämför sig ofta med andra (i synnerhet med Sofie i söndags!) men alla prestationer är bra, även din :)
Tack fina Annika. Jag är hopplös. Vill vara så bra på allt jag tar mig ann. Tack för din pepp. Kram
Säger som Annika, heja dig!
Jag minns väldigt tydligt hur jag började hyperventilera under mitt första sprint triathlon för tre år sedan. Fick bröstsimma runt banan. Sedan dess så startar jag alltid lugnt. Vet att det inte var samma sak som du var med om, men jag vill bara säga att jag blir lite full i skratt när människor jämför sig med mig och säger att jag är någon supermänniska. Lilla jag. Som lärde mig simma för tre år sedan. Som hatar att springa (inte nu…) Det viktigaste tycker jag alltid är att man går på sin magkänsla. Om man verkligen vill springa ett maraton då är jag övertygad om att man kan det. Men det är precis lika ok att njuta av ett yogapass i veckan. Eller äta praliner en hel kväll. Jag menar bara på att man alltid ska lyssna på sin inre röst, då blir det alltid bra. Förr eller senare.
Åsa, fortsätt vara dig själv, det vill säga helt fantastisk. Stor kram!
Tack för fina ord Sofie! Va glad jag blev av din kommentar.
Det där med att hyperventilera i vattnet verkar vara min grej. Tips från coachen: Jag ska tydligen stressa mindre. Lätt när man vill ligga först. :) Jag ska ta tag i simträningen ordentligt nu i höst så kanske jag också simmar bra om tre år. Längtar!
Magkänsla är bra grejer.
Triathlon har lockat länge men simningen har varit så skärmande. Dags att övervinna rädslan!
STOR KRAM!
Jag säger med GRYMT bra jobbat! Jag hakar gärna på någon gång :)
Puss
Ja jag vill gärna ha sällskap av dig! Tar gärna emot lite tips när det gäller simningen. :)
Bra jobb!!
Jag förstår Verkligen den där rädslan i vatten.
Jag är lika dan, tror att det ska komma små monster och
dra ner mig under vattnet :-/ …begriper inte vad
jag ska ner i Riddarfjärden att göra den 26:e men precis
som Sofie skriver så tror jag på att om man verkligen vill något så
klarar man det (ska spana in hennes blogg).
Kul att du skrev om triathlon, väldigt lägligt ;-) och säg gärna till om
du vill ha sällis :-)
Tack Emmi.
Jag tror att Lisa drog igång tankarna hos många av oss som haft triathlon i tankarna länge nog för att genomföra det. Grymt modigt att anmäla sig till Sthlm. Det kommer att gå galant för dig. Jag tror alla vattenmonster försvinner om det är många samtidigt. Bara när jag är själv i havet som de kommer och håller mig sällskap och slingrar sig runt mina fötter.:)
Hennes blogg ska du läsa nu inför din triathlon-satsning. Go girl!
Vi kanske borde gå med i klubb? :)