IRONMAN HAWAII

Den här veckan har mina sociala medier fullkomligt exploderat av bilder från förberedelser inför Ironman Hawaii, som går av stapeln i dag – om jag inte är helt fel ute. Har aldrig tänkt tanken, att jag själv vill dit och köra en Ironman. Det är ju trots allt VM, och jag ser mig inte som någon triathlet, utan mer som en nyfiken, som 2016 valde att prova på sporten med relativt god förberedelse.

Men så kom den där tanken till mig – vad skulle krävas för att ta sig dit? Karin som där där just nu, för att köra sin första Ironman Hawaii. Har genomfört 23 Ironman, 23 Ironman, ni fattar vilken veteran. Inspirerande! I år har tydligen 44 svenskar kvalat in till årets VM i Ironman på Hawaii, och Sverige har fina chanser i proffsklassen, både på dam- och herrsidan. Kolla in inslaget från SVT, om Åsa Lundström och Patrik Nilsson.

Har bestämt mig att jag ska försöka mig på, en andra säsong med triathlon och se vad den leder till. Förra säsongen avbröts tyvärr med en hjärtsäcksinflammation mitt under försäsongsträningen. Vilket å andra sida öppnade upp för två pallplatser inom Swimrun.


Säsongsvila

Efter Tjörn bestämde vi att jag skulle gå in i en säsongvila. Även om jag kände mig stark och motiverad efter tävlingen har jag ett år med strukturerad träning och premiär på halvironmandistansen bakom mig. Vi kom vi fram till att det kan vara bra att släppa på strukturen och de hårda passen för att jag ska bibehålla motivationen.

Min säsongvila innefattar lugn träning under cirka fyra veckor. Nu kommer en vecka på Bokmässan i Göteborg och därefter drar grundträningen igång igen. Nya motiverande mål ska spikas och en bana fram till dem ska stakas.

Steg 1. Analysera den gångna säsongen tillsammans med coach.
Vilket betyder att jag kommer gå igenom min träning som gjorts och mina tävlingsresultat. Vad har gått bra och vad har fungerat sämre. Försöka att dra lärdomar av det och ta med i planeringen inför nästa år.

Steg 2. Planera nästa säsong.
Bestämma vilken eller vilka tävlingar jag ska ha som fokus under 2017. Därefter tar jag hjälp med att planera hur träningen ska läggas upp.

nike_justdoit

Tjörn Triathlon

Som jag skrev på instagram för ungefär en veckan sedan…
En gång är ingen gång, två gånger är en vana.

För två månader sedan körde jag min första triathlon/Ironman 70.3.

> 1900m simning > 90km cykling >21km löpning > MÅL!

Det har varit mitt mål under hösten 2015 till sommaren 2016. Målet har också varit att träna för att må bra. Jag har hittat en bra mix mellan jobb, träning, vila och det sociala livet under det här året som gått. Målet med själva tävlingen var att ta sig i mål. Det lyckades jag med samtidigt som jag gjorde det på tider som var över min förväntan.

Efter den här Ironman-premiären blev jag tyvärr sjuk. Egentligen började det redan innan tävlingen då jag blev krasslig och åkte på halsont. Men extra vila gjorde att jag återhämtade mig från det och kunde ställa upp på Ironman Haugesund. Dock blev det inte med den ”toppningen” innan som jag hade önskat.

Någonstans i tankarna har Tjörn triathlon funnits som en potentiell, andra tävling att köra. Inte minst innan kroppen sa i från. Halsont och hesheten bröt ut tillsammans med oskön feber. Jag tappade rösten och det satte sig i luftrören. Rösten var borta helt under nästan två veckor och därefter var väldigt ansträngd. Den här luftrörskatarren gjorde sig påmind under fem till sex veckor, innan jag kände att kroppen var mottaglig för träning igen. Gjorde några halvdana träningsförsök innan.

Tävlingen i Norge var den 3 juli och den 20 juli körde jag mitt första cykelpass efter tävlingen, under semestervecka på Västkusten. Det var tufft. Jag släppte aldrig tankarna på Tjörn triathlon, men jag kom inte riktigt igång med träningen.

Drog ut på att anmäla mig. Anmälde mig kvällen innan sista anmälningsdag och tänkte att om jag blir bättre i luftrören, då kör jag!

Söndagen en vecka innan tävlingen tog jag mig till simhallen. På fikat efter passet bestämde jag mig för att ställa på mig startlinjen. Veckan innan bestod av jobb, ett kort rullskidspass och ett simpass. Kände mig inte på topp. Väl i Göteborg kunde jag börja tänka på vad som skulle ske dagen därpå.

Sprang lugnt 10 minuter längs havet, för att känna på hur benen skulle kännas. Det blåste och vågorna var inte riktigt det jag ville se, även om jag tycker havet är rogivande att beskåda. Benen kändes okej och jag började ta mig in i uppladdningsbubblan. Mat, översyn av cykeln, se över energi, kläder, skor och annat som ska användas under tävlingen.

Det blev en annan uppladdning än inför Haugesund. Vill normalt vara väl förbered och känna att jag gjort allt jag kunnat innan. Innan Norge kände jag mig förbered, även om jag inte visste vad jag hade att vänta mig. Den här gången han jag inte riktigt förbereda mig på samma sätt och tänkte att det skulle visa sig.

RACE REPORT- TJÖRN TRIATHLON 11.3

1900m simning, 90km cykel och 21km löpning.

Tävlingsdagen

Vakande och kände mig pigg. Precis så som jag vill att det ska kännas en tävlingsdag. Åt min bananpannkaka med jordnötssmör och drack två koppar kaffe till det.

Vi satte oss i bilen med cyklarna på taket. Nu började det äntligen kännas lite pirrigt i magen. Parkerade bilen. Checkade in cykeln och började ställa ordning med skor hjälm och andra prylar. Den här gången skulle allt placeras vid cykeln. Var tvungen att ta en titt på hur de andra runtomkring mig gjorde. Jag gjorde som dem, gick sedan iväg till shoppen och köpte ett band till chipet. Bandet som ingick under tävlingen var som gjort för skav.

Det blev ett toalettbesök innan våtdräkten åkte på. Gick ner till simstarten för att simma in. Skönt att simma innan start. Första 200 metrarna var ganska vidriga. Maneter och sjögräs i ansiktet. På land igen, precis innan start träffade jag en alltid lika strålande och glada Helena Bjälkemo, som var där för att heja fram George till en torpplacering och torpplacering blev det.

Simningen

När vi stod där på stranden kom tankar som. Vad ska jag göra det här för. Jag kan inte simma och tycker att det är sjukt obehagligt att simma tillsammans med så många adrenalinstinna män. Det var nämligen så att de skulle starta precis efter oss. Visste många i startfältet som skulle simma om mig direkt. Hade önskat en start efter herrarnas start.

För precis som jag befarade så verkar jag inte synas och de simmar på och över mig. Konstigt nog simmar aldrig snabba tjejer över mig. De tar den enkla vägen och simmar vid sidan av. Simmade de första 200 metrarna i det höga sjögräset uppblandat med maneter. Där någonstans slog tanken mig, Jag bryter!, och går upp på bryggan. Men lika snabbt som tanken kom till mig försvann den.

Jag följde strömmen, som tur var. För jag hade missat den ”lilla” informationen som vi fick precis innan start, om att simbanan ändrats i sista stund. Allt jag hörde var ”håll höger om bojarna”. Bra tänkte jag, det har jag koll på. Tyvärr simmade proffsfältet fel, vilket jag förstår. Så där precis innan start har nog många inklusive mig själv svårt att ta till sig ny relevant information. Det blev en väldigt märklig simning där jag aldrig hade riktigt koll på hur vi simmade.

Stannade upp ett par gånger under simningen för att få titta om vi simmade någorlunda enligt ursprungsprofilen. Annars var det bara att bita i, för min del. Jag är svag när det kommer till simningen och inte minst vid vågor. Frågar du den erfarna simmaren var det i princip inga vågor. I övrigt valde jag att hålla ut mycket på simningen för att slippa bli översimmad, så som jag blev första delen av banan. Det resulterade till 2200m simning, det kan ha varit distansen som alla andra också fick på sin klocka. Vad vet jag…

T1

Upp ur vattnet mycket mer yr än vad jag upplevde mig vara när jag kom upp i vattnet i Norge. Hade ingen koll på någonting när jag kom till min cykel. Tjörntriathlon4

Cyklingen

Ut på cyklingen. Äntligen är simningen över. Den stora stenen föll från axlarna.

Cykla är inga konstigheter, bara trampa på. Cykelbanan är fin, men jag gillade inte all den trafik som var längs den större vägen. Har mycket att lära på cykeln och ser framemot att kunna ge mer där. Konditionen finns just nu men jag har en tendens, att ”vila” om det inte är backe uppför. Just uppför tar jag ofta in på någon eller några, får inte samma utväxling på flacken och nedför.

Tjörntriathlon3 Tjörntriathlon1 Tjörntriathlon T2
Minns inte riktigt hur växlingen var mellan cykel och löp. Dock vet jag att den inte genomfördes i raketfart. Såg verkligen framemot att springa. Tyckte cyklingen var rätt ensam, tror det beror på att det var såt mycket publik längs cykelbanan i Norge och jag har bara den tävlingen att jämföra med.

Löpningen

Det var kul att växla om för löpning. Fyra varv väntade. Det kändes hyfsat lätt. Sista varvet kom jag på mig själv att även under löpningen hade jag tagit det lite väl lugnt. Mentalt satt den långvariga luftrörskatarren kvar. Det visade sig att jag hade sparat mig i onödan och så här i efterhand hade jag känt mig mer nöjd om jag givit mer under cykel och löp. Hejade på både George och Åsa längsbanan, istället för att fokusera på att springa på.

Fler tävlingar = mer rutin och vetskap om hur jag ska lägga upp ett race.

Summa summarum

Nöjd över att jag tog mig i mål. Samtidigt som jag vill vara helt slut i mål och det var jag inte denna gång.

Tjörntriathlon5