IRONMAN HAWAII

Den här veckan har mina sociala medier fullkomligt exploderat av bilder från förberedelser inför Ironman Hawaii, som går av stapeln i dag – om jag inte är helt fel ute. Har aldrig tänkt tanken, att jag själv vill dit och köra en Ironman. Det är ju trots allt VM, och jag ser mig inte som någon triathlet, utan mer som en nyfiken, som 2016 valde att prova på sporten med relativt god förberedelse.

Men så kom den där tanken till mig – vad skulle krävas för att ta sig dit? Karin som där där just nu, för att köra sin första Ironman Hawaii. Har genomfört 23 Ironman, 23 Ironman, ni fattar vilken veteran. Inspirerande! I år har tydligen 44 svenskar kvalat in till årets VM i Ironman på Hawaii, och Sverige har fina chanser i proffsklassen, både på dam- och herrsidan. Kolla in inslaget från SVT, om Åsa Lundström och Patrik Nilsson.

Har bestämt mig att jag ska försöka mig på, en andra säsong med triathlon och se vad den leder till. Förra säsongen avbröts tyvärr med en hjärtsäcksinflammation mitt under försäsongsträningen. Vilket å andra sida öppnade upp för två pallplatser inom Swimrun.


RACE REPORT IRONMAN HAUGESUND 70.3

Den 7 juli 2015 fyllde jag 34 år. Tänkte exakt den dagen att det skulle vara lagom att fira 35-årsdagen med att genomföra min första Ironman 70.3. Alltid en bra present till sig själv att se till att vara både mentalt och fysiskt stark.

Sagt och gjort! Jag anmälde mig till Ironman Haugesund 70.3 som både min man och bror hade genomfört något år innan. Jag nämnde det när jag var i Haugesund 2013 och 2014, att om jag någonsin ska köra en längre konditionstävling så skulle det kunna vara den just den i Norge/Haugesund. Det fanns bara ett “OM”. Om jag skulle lära mig simma. Då det är en mycket bra arrangerad tävling. Norrmännen är fantastiska som publik och de hejar verkligen i ur och skur. Bättre publikum får man leta efter.

Jag körde rehab för min rygg just då och började sakta köra igång med lätt cykling och ännu lättare och kortare löpning under juli och delar av augusti.

Om jag nu skulle genomföra en Halv Ironman, då skulle jag i min värld kunna njuta och ha kul på min premiär. Jag frågade VL om han ville hjälpa mig med träningsprogram under det här året. Svaret blev tack och lov, ja. Den 25 augusti 2015 körde jag mitt första strukturerade träningspass mot Ironman Haugesund 70.3, 3 juli 2016.

Jag fick börja med att bena ut hur mycket tid jag verkligen hade att avvara för träningen i relation till sömnbehov, jobb och annat i vardagen. Därefter bestämde vi, eller snarare Viktor att vi skulle köra en långsam progression för att kroppen skulle hålla från skador hela vägen fram.

Det blev nästan ett år av disciplinerad träning på motionsnivå, som succesivt ökade intensitetsmässigt och något i mängd. Startskottet gick som sagt den 25 augusti 2015 och den stora dagen noterades för den 3 juli 2016.

Jag har inte tränat så många fler timmar under denna period motsvarande vad jag hade gjort innan. Träningen har varit mer strukturerad och inriktad för just denna prestation. Just i den här perioden när jag bestämde mig för att genomföra en Ironman var jag i mitt livs sämsta form.

Här kommer min så kallade ”race report”…

IRONMAN NORGE 70.3

Väckarklockan ringer O5:15 söndagen den 3 juli. Jag börjar med att ordna kaffe och bananpannkaka. Kände att nerverna lugnade sig redan under kvällen innan när jag tog en kortare kvällsjogg. Kände mig utvilad och inte så galet nervös som jag trodde att jag skulle vara. Kände mig väl förbered.

Tog det lugnt, åt min frukost och lyssnade på peppande musik.

Utrustningen jag skulle använda under tävlingen hade jag packat kvällen innan. Eftersom det regnade valde jag att hänga tomma påsar på ställningarna i växlingsområdet, för att fylla dem med nummerlapp och annat samma dag.

Min bror som bor i Haugesund skjutsade upp oss till växlingsområdet. Väl i bilen kom fjärilarna i magen. Men härliga fjärilar, sådana jag brukade ha bra tävlingsdagar back in the day. Vi tog med oss egen cykelpump. Viktor pumpade upp sina hjul och jag mina, innan vi lämnade över pumpen till min bror igen som skulle åka hemåt för att äta frukost tillsammans med mina föräldrar som också var med.

Därefter packade jag ner min nummerlapp på racebelt, cykelhjälm, solglasögon och cykelskor i den blå påsen ”BIKE”. Påsarna hänger numeriskt på en ställning inne på växlingsområdet. När jag stängt igen min BIKE-påse gick jag vidare till den röda påsen ”RUN”, där packade ner mina löparskor, strumpor, en visor och ett paket CLIF Bloks. SHOT Bloks är som tuggbara kuber som är lätta att stoppa i sig under längre tävlingar.

När allt var på sin plats gick jag vidare med min våtdräkt och mina vita påse ” Street Gear” ,för att göra mina rörlighetsövningar. Det gick inte lång stund innan det kom ett ihållande skyfall. Herrarna gick in i sitt växlingstält och damerna i sitt. Vilket jäkla oväsen det blev av alla hispiga tjejer inne i ett och samma tält. Härligt samtidigt som jag är en person som gärna laddar med glädjerop inombords.

Det blev dags att dra på sig vårdräkten stoppa ner kläderna i den vita påsen för att sedan ställa sig i kö ner till simningen. Skyltar med olika tider avgjorde var i kön man placerade sig. Tiderna är de som man beräknar att ta sig i mål på. Jag är en extremt långsam simmare och ställde mig i någon av de senare leden, medan Viktor placerade sig i det första ledet. Så synd att man inte fick simma “in” innan. Men det kanske man inte brukar få göra om man inte är proffs?

Väl nere på stranden där starten gick, släppte de i väg oss fem och fem åt gången. Bra grej! Men det var trots det stökigt. Som jag då önskade att jag kunde simma bättre. Kunna ligga längre fram i ledet tillsammans med rutinerade. Inte för att jag är vare sig rutinerad eller tror att det är lugnare simning. Förstår att jag helt enkelt behöver träna mer på simningen. I mitt led hade ingen (inklusive mig själv) koll på någon annan än sig själv. Hade en tro om att vi skulle kunna simma i klunga, detta med tanke på att vi borde haft likande tidsmål där vi placerat oss. Men det var fullständigt kaos. Människor simmade kors och tvärs.

IronmanHaugesund_simning_publikIronmanHaugesund_hund2IronmanHaugesund_hund1

IronmanHaugesund_simning2 IronmanHaugesund_simning1 IronmanHaugesund_simningOrca wetsuitIronmanHaugesund_simning4

Väl på land mot växlingsområdet började resan. Simningen var ingen njutning direkt.
IronmanHaugesund_simning6

Joggade sakta upp och hämtade min blå påse för att sedan ta av mig våtdräkten. Missade helt att man kunde få hjälp med det. Tog det lugnt. På med cykelhjälm, nummerlapp och cykelskor för att jogga rätt många hundra meter till cykeln och sedan ut med cykeln. Fyra minuter höll jag på med detta innan jag vinglade ut på cyklingen.

Cyklingen var verkligen en härlig upplevelse utan att överdriva. Norge har en magisk natur. Trots att regnet stod som spikar i skinnet kunde jag njuta, jag var som inne i min bubbla. Cykelbanan, miljön och norrmännen längs banan var fantastiska, trots regn var det många som tagit sig ut utanför husen och andra plaster längs cykelbanan. Fötterna domnade bort tidigt men det störde mig aldrig. När vi började närma Haugesund centrum efter cirka 60km tittade solen fram det blev ännu mer publiktätt. Jag nynnande på ”Here Comes the Sun med Beatles” och tävlingsdräkten fick äntligen torka.

Min dräkt torkade sjukt snabbt. Kan varmt rekommendera

Orca RS1 Dream Kona Aero. Galet skön och torkade sjukt snabbt. (Ej sponsrad)

De sista två milen var riktigt häftig cykling. Publiken var grym och banan blev aldrig tråkig, någonsin. Det jag framförallt gillade med cyklingen i Haugesund var just den häftiga naturen som bidrog till att det som sagt aldrig blev tråkigt. Energin höjdes ytterligare av att mina föräldrar och bror stod och hejade på mig. Finns det några större supportrar än ens egna föräldrar.

Mitt första mål på cykeln var fyra timmar och drömmålet 3.15. Hade inte kunnat drömma om att komma in på 2.58.

IronmanHaugesund_cykling1

IronmanHaugesund_cyklingIronmanHaugesund_cykling6

Efter cyklingen var jag riktigt taggad för att springa. Tog tydligen även här gott om tid på mig i växlingsområdet. Tog strax över tre minuter för att ta av mig cykelhjälm och cykelskor för att sedan dra på mig strumpor, löparskor och visor.

Löpningen i Haugesund sker inne i centrum på varvbana. Fantastisk publik längs cyklingen men det går inte att jämföra med hur publiktätt det är på löpningen. Jag försökte hitta ett tempo som jag visste skulle ta mig i mål. Mitt första mål var trots allt att ta mig i mål innan alla lämnat tävlingen, allt därefter skulle vara en bonus. Drömma om en tid så skulle det vara under 2 timmar. Det lyckades jag gott och väl med. Löpningen är det jag är mest nöjd med. Självklart även nöjd med helheten.

IronmanHaugesund_löpning11Ironman Haugesund Orca The RS Dream Kona Aero IronmanHaugesund_löpning3

Jag är galet nöjd med min Halv Ironman-premiär. Det var faktiskt kul att tävla mot sina egna mål. Känslan att gå i mål var faktisk som en vinst. Undra om det någonsin kommer att kännas så igen. Det var inte minst helt underbart komma i mål och få en kram från mina supporters. 
IronmanHaugesund_målgång1Suunto Ambit3 SportOrca The RS Dream Kona AeroIronmanHaugesund_medalj01

STORT TACK TILL….

Min man/coach som trott på mig från dag ett. Att jag har fått bolla allt från himmel och jord gällande den här för mig nya sporten. För att du sett till att jag haft träningsprogram varje vecka som har varit anpassade för mig, matchat med mitt liv i stort och i kombination med hur kroppen regerat på den träning som jag fått.
Vet att det är fler adepter än jag som har lyckats jätte bra under tävlingar här närmast.
Du är grym!Ironman Haugesund1

Mina föräldrar som var med på resan till Norge och supportade med kärlek mat och lugnande ord. Och för att ni alltid tror på mig!

IronmanHaugesund_mammaochpappa

Inte minst tack till min bror som tagit alla bilder i detta inlägg, för husrum och annat smått & gott som det har innefattat.

Tack till min syster för att jag fick bli moster några dagar innan bilen gick mot Norge. Det gav mig ett helt nytt perspektiv på den här tävling och prestationer i livet. Välkommen till världen och den här sporttokiga familjen Hjamar!!

Tack till samtliga ovan för en fantastiskt födelsedagsmiddag på kvällen efter tävlingen. Allt smakade fantastiskt till min favorit champagne och det gamla vinet som fick åka med från vinkällaren i Sverige.