Kommer ni ihåg när jag berättade här på bloggen om lilla Juno som precis har fyllt 3 år och drabbats av leukemi. Juno fick sitt besked den 121212 och jag bestämde mig för att köra skidor för henne samtidigt se det som en utmaning där ni fick möjlighet att supporta med en tia för varje kilometer. Det blev hela 26 kilometer. Jag har några mil kvar att köra. Juno har fått 2600 kronor på sitt konto och en pippibok som borde nå henne med posten den här veckan.
Jag vet att Juno gillar Pippi väldigt mycket och hoppas att den ska uppskattas. I den här boken finns era namn med och några tänkvärda rader som jag fick på mail från Sandra (Viktors syster). Juno och hennes familj är tacksamma och likaså jag för att vi tillsammans kunde bidra med något till Juno mitt i det här hemska som hon går igenom. Oavsett om man är liten eller stor har man drömmar av olika slag. Tyvärr går inte alla att köpa med pengar.
Juno och hennes familj kämpar vidare. Vill du göra något skulle jag rekommendera att sätta in en slant till forskning och stöd för barn och familjer som drabbas av den här skitsjukdomen. Kika in HÄR hos Barncancerfonden där Junos mormor skrivit några värdefulla rader. Här kommer några bilder på en väldigt söt och glad tjej som har det tufft just nu.
Usch…jag sitter här hemma i soffan och gråter. Min lilla hjärnskakning känns plötsligt inte så farlig längre och jag håller alla tummar jag kan att lilla Juno blir frisk! Fint av dig Åsa. <3
<3 Hoppas att du mår bättre. Och att Juno får bli frisk. <3
Åh fina Åsa! Denna hemska sjukdom borde inte få finnas!
Håller med. Det är en riktig skitsjukdom!
Japp, gör som syster Elisabeth på bilden där Juno har en randig tröja och sitter på en trehjuling; hon SPRANG från treriksröset till Ystad och samlade in 32000:- till Barncancerfonden… Det ni!
Å vilken härlig människa. Att få träna och röra sig för en bra sak är min melodi.
Är verkligen otroligt hemskt och extra känslosamt när det är barn. Har själv en nära person till familjen som bara är några år och råkat ut för detta fruktansvärda öde. Tårarna är alltid nära när man tänker på dem!
Ja många tårar blir det. Varför ska små barn eller någon över huvudtaget behöva gå igenom detta.