Skidskytte

I 22 minusgrader hoppade jag i längdstassen efter en dag ute i backen för att få testa skidskytte. Jag trodde att det skulle vara mycket svårare än vad det var. Okej, det var inte lätt och vi hade hjälpmedel iform av stöd längst fram vid pipan. Innan passet trodde jag inte på träff överhuvudtaget. Från 50 meter fick vi skjuta liggandes med samma träffyta som eliten använder på stående. Stående är betydligt tuffare. Måltavlans diameter för eliten i liggande är 45 mm och i stående är den 115 mm.

Vår instruktör Erik började med att berätta om hur geväret fungerade ur säkerhetssynpunkt. Erik la sig själv på mattan med geväret som hans far använt under OS i Lake Placid 1980. Han visade oss fem skott och självklart med fullträff. Det gick snabbt och det såg enkelt ut. Min första testskjutning gick ofantligt långsamt. Ett skott för mig tog ungefär samma tid som eliten släpper iväg alla fem skott på. Jag satte mina fem skott på måltavlan. Bra för peppen och den nerkylda kroppen att sätta dem. Nästa varv var det dags att sätta ihop skjutningen med skidåkningen. Jag är jätte glad att jag fick låna fina Madshus skateskidor från skiduthyrningen i Ramundberget och att jag fick en grym skidlektion med Mattias i skate dagen innan.

Det är stor skillnad att lägga sig ner för att skjuta efter att man åkt skidor och fått upp pulsen. Där blev det fyra träff av fem. Jag känner mig galet ödmjuk för vad skidskyttarna presterar. De har vältränade kroppar som maxar sin prestation med bra skidteknik och som dessutom ska fokusera något enormt därefter vid skyttet. Stort plus till Erik som hade med sig extra överdragskläder och handskar att låna ut till oss under stillastående genomgångar. Annars höll vi våra kroppar varma med skidåkning och varm saft som Erik hade med sig. Nostalgi med varm saft.