Viktor gästbloggar.

Nu har min man lämnat Tänndalen för att åka hem och jobba. En morgon innan han åkte och vi andra sov passade han på att köra ett längdpass som han sedan skrev ett kortare gästinlägg om.

”I morse vaknade jag halvåtta utan att ställa klockan och kunde inte somna om. Gick upp klockan åtta och kokade kaffe samt fixade till två äggmackor. Försökte vara så tyst som möjligt eftersom resten av huset låg och sov. Ute var det klarblå himmel, flaggorna i backen fladdrade lite och termometern stod på -12 grader. Försökte anpassa kläderna efter förhållandena vilket visade sig att vara perfekt så länge jag åkte men den lilla vind som fanns gjorde att jag började frysa så fort jag stannade till.

Strax efter klockan nio gick jag ut genom dörren och fortfarande inget liv från resten av huset. Just då var det endast ett fåtal utförsåkare som var på väg till liften som precis öppnat. Jag drog på ett nytt lager blått under skidorna för att vara säker på att ha fäste. Solen började leta sig upp när jag styrde iväg mot Tänndalen.

Idag var min tanke att ta det lugnt och inte stressa på. Jag var helt ensam i spåret varken mötte, körde ifatt eller blev omkörd av någon. När jag vände nere vid Tänndalen så visste jag att jag hade en lång flack backe i ca 4km. Inte någon som störde bara jag, spåret och Jenny Hanssons teknikförmaningar i bakhuvudet. Hade superfina skidor bra fäste och fint glid. Hade inga som helst problem att få fast skidorna och kunde åka ”stort” fast det blev lite brantrare.

Endast under de sista 2km mötte jag två åkare. Trevligt att få heja på några och få lite extra energi sista biten.”
—
Hälsningar,
Viktor