OTIPPAD SWIMRUN-PREMIÄR

Vet inte riktigt var jag ska börja. Har haft en riktigt rolig dag tillsammans med Helena Bjälkemo. Får börja med att tacka Helena – för det hon som var den starka i går.

Efter vårt första swimrunpass på Hellas Swimrun, startade vi en dialog om att efteranmäla oss till Sprinten på Stockholm Swimrun. Jag kände att det vore kul att köra med Helena som är en fantastisk person.

Fick feber och halsont under helgen (då jag dessutom hade anmält mig till triathlonhelg med Aktivitus) – så typiskt! Blev osäker på om jag skulle våga köra en tävling på det. Har blivit så feg sedan jag fick hjärtsäcksinflammation nu i februari. Vill verkligen lyssna på kroppen, även om huvudet ALLTID vill mer. Det var så sjukt ovärt det att bli så sjuk som jag blev. Åter till Swimrun och vad detta inlägga ska handla om.

Helena och jag har haft kontakt under veckan och uppdaterat varandra med status och dagsform. Jag har inte riktigt orkat fundera över utrustning. Viktor uppmuntrade mig till att testa Swimrun i Hellas nu i torsdags, för att se om kroppen är någorlunda ok och den kändes helt ok, om än ringrostig.

Skickade ett meddelande till Helena. Något i sil med, ”att vi kör om jag lyckas låna en swimrundräkt”. I fredags efter jobb, tog jag mig till Trispot – där de var positiva och peppande till detta. Lämnade butiken med en swimrundräkt i väskan. Skämtsamt ville de enbart ha en vinst i motprestation. Haha okej! En som varit sjuk i princip hela VT 2017 och En om är gravid. Även om jag vet att Helena är ruskigt snabb oavsett graviditet eller inte, kändes det inte realistiskt att tro på vinst i en sport som är ny för oss båda.

Lämnade Trispot och skrev till Helena, med en bild på mig i dräkten
”Ingen återvändo!!” 

Vi skulle ju trots allt göra detta med inställningen att testa och ha kul.

I går morse var vi på plats vid Stora Skuggan, för att efteranmäla oss till sprinten. Vi anmälde oss, fick ett startnummer, ett startnummer som visade sig sakna chip. Vi registrerade oss på nytt, fick ett nytt statnummer, som även det saknade chip. Tredje gången gillt – fick vi vårt startnummer, men någon ananas namn och typ, TEAM Vardagspuls eller något som speakern ropade ut när han fick syn på oss. Jaja – nu var det dags att lägga energi på uppvärmning och lämna startlappsstrulet. Vi hade chip och joggade i gång innan det var dags att ställa sig på start.

Hittade en bra plats – längst fram, haha!

Blev omsprungna av några lag på väg ner till första simningen. Vi hade bestämt att inte rusa, så vi höll oss till plan. Ner i första simningen, som var något kylig vid första mötet med vattnet. Vi simmad något långt ut på banan, men vi båda klarade oss från total panik, vilket alltid är en bonus.

Efter löpning och ytterligare simning, för att sedan komma upp på tredje löpningen – ropade Viktor på oss, ”Ni är fyra eller femma totalt”. Under sista simningen tappade vi,  fick sällskap av ett helt gäng i vattnet. Jättedålig simning av mig på sista sträckan, trots den extremt korta sträckan.

Upp på sista löpningen– Helena är sjukt stark och jag har dessvärre ingen fart i kroppen. Möjligt att det handlar om sjukdom och sämre kvalité på träning sedan en lång tid tillbaka, ointressant för er – men viktigt för mig att utvärdera och hålla koll på kroppen. Det finns alltid massor med förutsättningar och ting att förbättra och ta hänsyn till. Bokstavligen – ”hängde” jag efter Helena. Började dra av mig badmössan och tappade den två tre gånger – blev stum i benen, luftröret blev till sugrörsmodell. Fick några negativa tankar till mig, vill ju inte stumma helt och frågade Helena om det vara ok att hålla farten som vi hade. Vi höll en fart som jag normalt sätt ska kunna hålla längre än 3000m. Helena fick dra ner på tempot då vi var tvungna att ha 10 meter mellan oss som mest.

En stark och en helt stum. Dagsformen för Team Helan och Halvan i dag.

Det värsta och det bästa med att prestera i lag, är att jag inte kan vika mig. Jag bet ihop, hostade, snorade och undrade vad f***n kroppen höll på med– allergi eller sjukdom!? Har testat allergitabletter, men de biter inte…

Viktor stod cirka 400 m innan mål och peppade oss, tack! Vi kom in i mål och det visade sig till vår glädje att vi var första damlag i målfållan. Kul som sjutton!! Vårt mål var att inte komma sist av alla, på sprinten. Kul debut – nästa gång har jag förhoppningsvis kryat på mig och är i bättre slag.

Summa summarum – jag är förstås nöjd med vinsten, men jag inte helnöjd med min egen prestation. Låter bilden nedan tala, jag sneglar efter målgång.

SPRINT PÅ STOCKHOLM SWIMRUN

LEG    RUNNING SWIMMING
1 900 m 300 m
2 900 m 350 m
3 400 m 150 m
4 3 700 m


TACK Helena för grymt teamwork, tack till Helenas pappa och Viktor som hejade fram oss, tog bilder och i stöttade. Tack Trispot för att ni gjorde det möjligt med kort varsel!

Konstaterar att man blir rik på Tigerbalsam när man vinner Swimrun sprint. Kom hem med en “livsförbrukning” Tigerbalsam. 2000 kr för att köra sprinten var i mina ögon en saftig slant.